by

Jag förr i tiden…

No comments yet

Categories: Från mina tankar & mitt ♥, Frihetsdressyr, Inspirations inlägg!

När jag scrollade runt på facebook (yes, den är tillbaka nu efter tre månader utan) så såg jag kanske det roligaste, ”inlägg den här dagen för 6 år sedan”. Jag älskar att se tillbaka på tiden och få minnas lite…. Jag hittade då min gamla blogg och läste inlägg som skrevs för 6 år sedan… Hittade bland annat den här texten….

image

image

image

Jag är så jävla lycklig att jag idag, nästan sex år senare faktiskt följer mitt hjärta fullt ut. Intresset för hästens beteende har alltid varit stort, att studera deras olika personligheter och att anpassa träningen efter det. Att jobba hästen i frihet började med en gammal foderponny, Bonito, och honom skiljdes jag från 2008. Låten i texten har blivit lite utav ”min och Bonitos låt”, därav känslorna (ni som ”kände” mig från den tiden kanske förstår varför ^^) Jag är sjukt tacksam över alla hästår jag har fått genom livet i alla dess olika stadier. Förr hade jag inte tränarna eller verktygen för att utveckla frihetsdressyren, men jag hade intresset. Lika starkt då som nu….♡ Även om det var tävling jag satsade på då så vann frihetsdressyren min tid såhär några år senare, på grund av att det var det som fyllde mitt hjärta. Mina vänner, snälla söta rara ni, försök inte leva efter någon annans dröm och vision, lyssna på er själva, ert hjärta. Vad gör er lyckliga? Jobba för det.♡

image

by

… och vi rullar hemåt!

No comments yet

Categories: Hästarnas dagbok.

Såååå underbar vecka!! Nu är vi påväg hem igen från Hällekis och Horse Vision… Efter tio lektioner… Vi har fått ut något av varje lektion och har nu en ny plan både för dressyren, markarbetet och ridningen i frihetsdressyren. Äntligen!! Jag har en hel vecka att ta igen här på bloggen och hästen min ska få vila minst en hel vecka och skritta/promenera ut i skogarna veckan därefter. Sedan kör vi igång igen. Jag ska skriva ner en planering månad för månad samt en plan för hur jag ska behålla självförtroendet och inte trycka ne mig själv vad gällande ridning och hantering av min häst. Jag ska fokusera mycket på den typen av boost och jag ska dela med mig av det till er. Kanske ska skippa livs coachen och på riktigt ta kontakt med en mental tränare? Haha eller kanske är det de jag ska utbilda mig till??? Har ju tidigare funderat på det ;) och då rikta in mig på ridsport… hm…

Hur som helst så jämför jag mig med en tävlingsryttare, jag vill satsa och då innebär alla bitarna… hästen och vår träning för all del… Men också mitt mentala… så viktigt!

For övrigt så har vi haft väldigt roligt, jag har träffat nya fina vänner och vi har skrattat tills tårarna runnit. Tusen tack tjejer♡ Det ska bli skönt och få komma hem nu när man är så boostad men jag längtar redan tillbaka…

Vi hörs, väldigt snart igen!
Önskar er en GRYM helg så länge :D

image

image

image

by

Liten uppdatering!

4 comments

Categories: Hästarnas dagbok.

Hej allesammans! Jag LOVAR att jag ska dela mina tankar med er snart, utan att skriva i stress. Jag har fullt upp med träning, prata häst 24/7 med nya coola vänner, kolla och inspireras av andra ekipage….

Men.. vad ville jag denna veckan? Få en plan i dressyren och självförtroendet tillbaka i markarbetet. Vad fick jag redan efter första dagen? Just precis det. Så jävla glad just nu. Därför måste jag dela med mig av ALLT till er sen. Mer ordentligt.♡

image

Såhär vacker var min häst efter första dagen i hagen 😂 nu är han iaf finare efter 1,5 h putsning :roll:

by

Peppad!

No comments yet

Categories: Hästarnas dagbok.

Har precis installerat mig och hästen, träffat två andra elever, sätt lite Youtube klipp på balla hästbrudar som verkligen gjort sin grej. Där vissa av dem även visar att det inte alltid går/gått som en dans. Blir peppad och känner att jag vill också göra min grej nu. Den här veckan kommer att bli bra, det vet jag.♡

by

Mammas häst

4 comments

Categories: Från mina tankar & mitt ♥, Hästarnas dagbok.

Jag vet inte riktigt vart jag ska börja, men jag känner mig inte så kaxig… Nu har vi rullat ett par timmar, påväg mot Hällekis och våra tränare. Jag och Ior. Det ska bli så otroligt skönt och roligt att bara få koppla bort allt annat livet för en vecka…. Kan lika gärna berätta vad jag kommer och säga till mina tränare också, här, vad jag vill att vi fokuserar på. Lite känsligt är det, men har inte problem att öppna upp mig.

image

image

Jag vill få tillbaka lite självförtroende. Motivation, back to basic. Finna en väg att tillmötesgå med min häst. Han är i en sjukt jobbig period just nu, som ni som ofta klickar in er här kanske märkt. Som idag kände jag det redan från stunden jag ledde honom från hagen och han såg transporten, det här blir svårt. Och svårt blev det, han slet sönder ett grimskaft en gång, sprang iväg på ängarna par gånger, slet sig från mig och inte förrän jag satte en kedja under käken på han så kunde jag hålla honom i schack. Men innan jag gjorde det så ringde jag min syster ”hjälp, jag fixar inte det här själv…”. Hon skulle komma så fort hon kunde, medan jag gick runt lite med min tok nervösa häst som då och då ”exploderade”. När min syster tillslut kom så gnäggade han högt när han hörde hennes röst, hur ballt? Anyhow så gick vi då bort från ängen och in på ridbanan, där exploderade han gång på gång på nytt. Jag kände att låta min syster ta över. Hon fick ordning på honom lite och jag frågade ”Hur gammal är han nu igen?” Varav hon svarade ”Tre, han är fortfarande tre”. Till slut fick jag på skydd för skydd medan syrran höll grimskaftet och sedan ledde in han i transporten. Jag kramade syrran med tårar i ögonen, hon vet precis.

image

image

Idag är Ior runt 15-17 år, troligen 15. Min syster ägde honom sen han var tre år. Det är bara några år emellan med en annan ägare som har gått sen jag fick honom som min häst. Hon vet precis hur HAN fungerar. Han är hennes bebis, hon är hans mamma någonstans och jag hans bästis. Så har det alltid sätt ut. Det är ALLTID min syster jag ringer när det gäller Ior, och hästar överhuvudtaget. När jag får höra skitsnack om min hantering med honom eller när han är sådär jobbig och svår att ha och göra med. Nu har jag snart haft honom som min i fem år, och vi har utvecklats så sjukt mycket på den tiden. Passar som handen i handsken med varandra, ingen snack om saken. Men ibland kommer man till en punkt där jag bara inte klarar av honom. Jag kan bli jävligt ledsen då, känna mig otroligt dålig och tycka att det är skit jobbigt och få höra av andra hur man ska/inte ska göra. Det kommer stunder också då jag faktiskt önska att han var en häst ingen annan skulle ha haft innan mig…. Bara för att slippa höra att någon annan känner han bättre än mig, den är jobbigast och ens självförtroende går då ner i bottnen…

Idag ser jag det annorlunda, nu när jag för första gången flera år faktiskt delar en vardag med min syster. Att hon känner min häst från grunden, till och med bättre än mig, ser jag som en trygghet. Hon förstår mig dessa stunder då jag tvivlar på mig själv som hästtjej, samtidigt som hon försäkrar mig om vilken lärdom det är att ha honom vid sin sida. Är det någon häst som lär en riktig häst hantering så är det Ior. Han kör över dig, om du inte tuffar till dig. Samtidigt så är han min drömhäst. Moment 22 igen. Jag ogillar när någon säger, ”Du borde träna lite Horsemanship med honom” (har hänt). Jag ogillar det, för den personen har uppenbarligen aldrig haft en häst som honom (för delen inte ens fått en klar bild av oss överhuvudtaget). Lika lite gillar jag när andra stora namn (på instagram bland annat) skriver att man kan rida ut i grimma på alla hästar, negativ förstärkning är dåligt osv. Har uppenbarligen aldrig haft en häst som Ior heller.

Jag lovar att många av mina kurs-kompisar skulle bli chokade av att läsa den här texten. De som bara sätt det magiska som finns mellan mig och honom, men det är verkligen ingen dans på rosor och jag önskar att jag var tuffare av mig, även fast jag redan är det. Min häst kan se värre ut än vad han är när han ställer sig på bakbenen, och när han använder all sin kraft och energi blir jag inte så kaxig längre… Anyhow, vi är inte klockrena, men jag lär mig en jävla massa av honom. Det är jag tacksam för.

Vi är perfekta kombon, min syster och jag. Hon är en jävel på markhantering (lärt sig av den bästa, Ior alltså), och jag är lite tuffare från ryggen. Hon tar sig an Ior i alla lägen från marken utan att känna obehag, jag fixar honom ute på en terrängbana och tycker fortfarande det är lattjo trots rodeo… Vi skulle kunna driva verksamhet hon och jag, problem hästar, no problem! Haha… Jisses…. En annan sak Ior lärt och hela tiden lär mig är ödmjukhet. Riktig ödmjukhet.

Så…. fokus veckan som kommer. Finna lite självförtroende igen. Jag är duktig. Vi är ett fint ekipage. Vi kan och kommer att lära oss mera.

image

by

Projekt och knäpp men ack så älskad häst

No comments yet

Categories: Frejas vardag, Hästarnas dagbok.

Godmorgon på er! Visst längtar man till sommaren nu??🍃💚🍃

image

Allt rullar på. Pratade nyss med syrrans sambo lite kort om ett nytt projekt han vill ha hjälp med, ett filmprojekt som vi kan jobba på. Känns sjukt kul att han frågade mig faktiskt! Just också för att han är så grym på mycket och har verkligen ögat för det estetiska. Jag älskar projekt i alla dess former, även om det senaste åren mest vart tusen idéer och lite som gått igenom. Så försöker jag peppa mig att ta tag mycket det här året. Spännande! Ni får fortsätta klicka in er här o se om jag lyckas…. ;)

Skulle egentligen ha klättrat nu morgonen och haft ett annat projekt/business möte över en fika. Men har gått runt med världens huvudvärk sen stallet igår till nu på morgonen faktiskt, så vi skjuter på det tills efter min tränings vecka…. Vi ska bland annat prata om min blogg, om att bygga upp en ny hemsida, lite vägledning angående att jag ska ta an i mitt frilansande snart, trots redan heltidsarbete och hästarna på sidan. Jag vill åka runt och fotografera samt hålla lektioner i frihetsdressyr, båda på efterfrågan och jag känner mig riktigt pepp på det! Kommer att få ett nytt schema för jobbet snart och om den går igenom så kommer alla mina torsdagar vara lediga samt varannan helg. Vi får se hur jag tar an den tiden utan att det ska gå ut över min hälsa. Men det ska nog gå bra, jag känner mig riktigt driven och jag har lärt mig mina gränser.

Inför imorgon…
Jag och Ior åker till Hällekis imorgon, äntligen! Så idag ska jag tvätta klart det sista, packa, städa lite och förbereda i lugn och ro. Förbereda transporten och vår resa på ca 5-7 timmar. Jag känner mig alldeles lycklig när jag tänker på det, att äntligen få gå in i en liten häst bubbla igen där det enda som görs om dagarna handlar om hästar hästar hästar. Jisses vilken stolt nörd jag är. Men också stolt över att man är såpass tuff av sig som klarar detta, hanteringen av mer och mindre svåra individer. Tänkte på det när jag red ut på Ior igår då han blåste upp sig, fnös som en drake och satte i flykt – häst – adrenalinet genom kroppen. Jag nyttjade energin, samlade honom och travade = ett grymt sätt att få honom och slappna av tillslut, att sätta honom i arbete och rörelse. Och kom på det, man måste verkligen känna honom för att våga det och man måste verkligen vara tuff inombords, eftersom det kan hända något där jag inte kan garantera att jag sitter kvar. Ett stort djur med egna sinnen, ett djur som tänker flykt med lilla mig på ryggen. Nu förespråkar jag att man ska sträva efter att ha lugna hästar och aldrig ta upp den här typen av adrenalin/stress/energin (som Ior hade) själv på dem, men erkänner att lite tufft är det. Att klara av detta och att fortfarande tycka det är roligt.

Jag menar, skulle jag inte gilla någon kaxig människa så är det bara sätta upp denne på Ior och säga ”varsogod, rid ut en sväng….” ;) skulle dock ALDRIG utsätta min häst för det haha. Därav har jag heller inte några medryttare på honom. Tvivlar inte på att andra skulle klara av honom, men vägen dit, att hitta just den ryttaren till den hästen är för jobbig och riskabel. Det går inte på honom och jag vågar säga att han är riktigt svår. Det kan alla i hans väg intyga om.

Jag tänkte dela med mig av tankar inför nästa vecka för er lite senare. Vad vi ska fokusera på och så… Men nu ska jag gå vidare till min to-do-list oh önskar er en TOPPEN lördag! Puss o kram alla fina som fortfarande läser mitt babbel.♡

image

by

Det är aldrig för sent och ta den hjälp man behöver och jag vågar prata om det

No comments yet

Categories: Från mina tankar & mitt ♥

image

Ikväll hade jag ett bra samtal med min syster. Vi hjälptes åt i stallet och pratade om livet, om en ovis framtid och om det som hänt. Själv tog jag upp min ångest, en känsla jag inte kan rå för som kommer ibland och då även påverkar mitt liv negativt. Hon sa ganska direkt att det inte skulle vara så dumt att prata med en psykolog, vilket är helt sant. Kanske till och med kunna få en utredning. Helt sinnets att jag aldrig har gjort det i livet, alltså pratat med någon. Borde redan ha börjat när jag var 8 år, egentligen. Med en krasslig uppväxt och deprimerande tonårs år som dessutom var fylld med mobbning bara för att man inte var som alla andra. Jag kan inte ändra på tiden förr, men det är aldrig för sent att ta tag i det nu. Och jag skäms inte, för det borde ingen göra. Jag har kommit till en punkt där jag vet att jag måste ändra på mina tankar, ta tag i gammalt och få hjälp att kunna gå vidare i livet. Jag vet att det är bara jag som kan styra mina tankar men också att jag ibland står hjälplös för det när ångesten slår till. Därför ska jag boka tid och prata med en psykolog. Ångesten gör mig till en människa som inte är jag. Och nu får det fan räcka med det.

Semester !!!!
….. Hjälp. Om två dagar åker jag och Ior till mina tränare. LYCKA. och då är det fullt ös hela veckan. Sen jobbar jag igen  från och med nästa lördag. Mitt i kaoset, därför att det intensiva tar inte slut när jag kommer hem igen från mina tränare sent fredag innan nästa helg. Tornerträning står då på schemat och dansen drar igång, samt en riktig seriös träningsperiod med Ior. Ett race med att ta hand om mig själv, kicka igång mitt frilansande och att på sätt ändå, starta ett nytt liv med en ny ovis framtid. Jag kommer att få slita järnet och tvinga mig själv till att andas, inte pressa för hårt men att fortsätta gå, trots motstånd.

Därför är det ännu viktigare att bli av med min största fiende.

image

Hästarna har alltid varit min räddning…

…. Under hela min uppväxt har jag hängt i stallet och djuren tog då över mina känslor. Jag vart tokkär i alla ”mina” hästar och vart förkrossad över alla som försvann från mitt ansvar. Om det så var en sköthäst eller ens tävlings ponny. Hästarna var mina vänner. Min familj och utan dem vågar jag inte tänka på hur jag skulle överlevt åren. Förhoppningsvis hade jag haft en hund, då jag tror det är ett djur som skulle gett samma helande effekt. Om inte starkare. Hur som helst hade jag bland annat en foder ponny vid namn Bonito, ponnyn som var i mitt liv innan Jacquard kom in i bilden. Med Bonito fick jag ett band jag aldrig riktigt haft förut med en annan häst, trots motgångar där hela han och vår resa är en lång historia med både blod, svett och tårar. Det var en häst jag krigade för tills den dagen vi skiljdes åt och möjligheten till återförening var omöjlig. Ett överpris på 70.000 sattes på honom med motivationen ”startat lätt B” och orden ”vad ska du med en ponny till?”, en historia där kärleken till hästen förlorade mot principerna. En historia jag inte ska dra idag, utan vi kan ta det en annan dag. Och all annan mobbing jag fick uppleva även under min sista tid på ridskolan (bara par år sen). Bonito var iaf en av mina djur hjältar under en tuff period och jag står fast vid att jag ska tatuera in hans vackra namn någonstans på min kropp. Lite som en påminnelse om ALLT och den enorma kärleken till hästen. 

image

image

image

by

Hjälper till när jag kan

5 comments

Categories: Frejas vardag, Hästarnas dagbok.

Hur min morgon ibland kan se ut….

Jag var nu på morgonen i stallet runt 05.40, släppte ut sago djuren, mockade boxar, sopade,  fyllde nät, vatten osv… När klockan slog 07.50 såg jag ut på regnet som hade förvandlas till snö och på slasken som samlat sig på marken…. Då fanns det bara en sak kvar och göra, motionera mitt drakdjur. Klart det tar emot lite ibland… Man är blöt, trött och kall. Så ska man försöka motivera både hästen och en själv att arbeta med magmusklerna lite i denna smått blåsiga blöt slask snöfall…Men med lite godis i fickan och en röst i huvudet som viskade att det här är bra för oss i längden så tog jag mig i kragen och red en sväng på ängen och på ridbanan. Det gick toppen, värmde upp samtidigt som jag hade ett business mobilsamtal och sen motiverade jag herren med godbitar till dressyrarbetet, otroligt hur mycket mer han gav då trots äckel väder och slaskigt underlag… Men. Vill man prestera på topp så måste man prestera i alla väder och vindar, hålla sig kvar på banan och inte banga ur och skur. 

Att bli motiverad…

På förra stallet jag hade Ior på vart man motiverad av alla andra som hade hästar, där nästan alla tävlade och tränade mycket. Stallet innan det, gården jag växte upp på så har jag alltid haft morgonpigga vänner vid min sida, som gärna tränade innan frukosten. Idag står jag i ett stall där jag är den enda som åker iväg och tränar med min häst och kanske den enda som är ”seriös/satsande” i mitt hästintresse… Så jag får hitta andra vägar att motiveras på! Och inser huuur glädjande det är och ha rid/tränings/tävlings kompisar…Ta vara på det ni där ute!! ♡

När jag kom hem idag…

…innan klockan slog 10.00, vart det frukost och en lång promenad med syrrans hundar. Nu ligger jag här i sängen med en värmekudde runt nacken, ögonbindel och öronproppar i beredskap. Ska sova ca 4-5 timmar och sen jobba 14 timmar natt…. Snark på den, men så kan min dag se ut ibland.

Viljan att hjälpa till….

Att det tar sådan lång tid i stallet ibland är för att jag hjälper min syster så ofta jag bara kan och orkar… När jag ändå är där på morgonen så har jag så himla svårt för att inte mocka hennes boxar och fixa allt annat runt omkring… När jag kommer hem från stallet eller jobbet ser jag det heller inte som något problem att ta hand om hennes hundar. Jag ska ju själv skaffa en hund en dag OCH ha minst två hästar så tidsmässigt är allt detta jag gör nu till vad jag kommer och göra då knappt någon skillnad på. Skillnaden nu är att jag underlättar hennes vardag, och den känslan är underbar! Att kunna hjälpa till när man kan.♡ Vet ju själv hur svårt pusslet livet kan vara och lägga, samt att ha BARN mitt i allt. Jisses, jag skulle aldrig hinna. Även om jag egentligen på allt detta skulle vilja vara ung mamma också…. Anyhow. Att hjälpa till faller mig in naturligt.

Dags att sova…

Nu fick ni ett spontant inlägg! Önskar er en grym onsdag så skickar jag över John Blund till er inatt. ;)

image

Liten tjej då. Fortfarande liten men med en jädrans massa styrka – ♡Livet♡

by

När vi kommer hem igen…

No comments yet

Categories: Frejas vardag

Ni vet den där känslan ”jag tar det sen”, ”jag gör det på måndag”… Som man ofta säger vid träning… städning…. plugg…. osv…. Lite så känner jag, fast med sociala medier…. Facebook… och nu även instagram….

Utan att uppdatera och att hålla mig uppdaterad får mig att fokusera ännu mer bakom ”stängda dörrar”. Jag använder mina sociala medier för att synas, för att visa, för att på så sätt även kunna utvecklas. Bara det är i sig egentligen ett heltidsarbete. Man måste jobba för det, om det nu är och ha många följare eller att lyckas med sitt intresse. Där är vi så olika, alla vill olika mycket och jag tillhör en av dem som vill tillslut kunna leva på mina intressen. Jag måste bara veta vilket och sen krigar jag mig fram genom vägarna mot målet, för det är inte omöjligt. Och jag vet, så fort jag vet vad jag vill så kommer jag att lyckas.

Men jag har inte bestämt mig, och tar det med ro. Utan att hela tiden ”ha koll” på vad alla andra gör så har jag kunnat fokusera på mig själv. Jag läser lite bloggar för att inspireras och jag bloggar själv för att det är något jag aldrig kommer och sluta med, trots att jag varken får mer eller mindre följare. Jag skriver för dem som vill läsa, och för mig själv för att samla alla tankar.

När jag kommer hem igen efter min och Iors tränings vecka nästa vecka, så kommer jag att sätta igång lite större projekt…. Även ta tillbaka facebook för och återfå några viktiga kontakter. Jag är pepp!

Men mitt i allt så får jag inte glömma bort och andas, att träna och fortsätta ta hand om mig själv så som jag börjat göra nu…. kanske kontakta en coach? Boka massage… Mental tränare…

En sak är säker, ni ska få följa min väg och jag LOVAR att skriva mer utförliga inlägg om det som kommer att hjälpa mig på vägen. För ni läser ju själv hur allt låter, oklart och rörigt, och så kommer det att vara, alltid litegranna. Gäller att man själv balanserar upp sig.

Nu ska jag till stallet med syrran, Ior har vilo dag idag, vilket innebär hagvitselse 06 – 21 cirkus…. Han har det inte dåligt han. En stor fet Tack puss på mulen ska han få, ett tack för att han förgyller livet…♡

KRAM på er!

image

image

by

Jag skulle kunna bo där

2 comments

Categories: Bilder & Fotografier, Frejas vardag, Hästarnas dagbok.

Iår kommer jag att besöka Hällekis i Götene under minst tre tillfällen, troligen fyra. Förra året var jag ner ca fyra vändor och nästa år, om allt går som planerat åker jag ner minst vid tre tillfällen, eventuellt fyra eller till och med fem. Varför jag åker så ofta, och varje gång med häst, är för att mina favorit tränare befinner sig där. Jag kommer, så länge jag bor i Sverige och så länge jag håller på med hästar, fortsätta att träna för dem det livet ut.

Men jag skulle kunna tänka mig att flytta dit också. På grund av naturen… så otroligt vackert är det där nere, sen så ÄLSKAR jag dialekten på folket. Verkligen är heelt kär i den, såpass att man utan minsta nekelse går runt och snackar som ens tränare första veckan hemma efter besöken ;) tills stockholmskan tar över igen….

Tyvärr så hinner jag sällan med och utforska naturen och områden… tiden går åt stallet, hästen och träning så man varken orkar eller hinner med och utforska något. Dock har jag ibland unnat mig och Ior ett par uteritter vid ett fåtal gånger…. Och då vill man typ direkt checka in någonstans ”tills vidare” utan slutdatum…. Kanske är det så jag ska göra? Livet innan jag flyttar till andra sidan jorden. Efter att jag är ”klar” i Stockholm. Värt o fundera på… :D

Det här är en bild på mig från då jag kursade under maj, 2014. Det första steget i frihetsdressyr intensiven. Då unnade jag och andra deltagare en vända runt sjön och hade picknick… (som jag för övrigt är riktigt goda vänner med fortfarande idag♡♡). Sååå mysigt var det….

image

Nu ser ju bilden ut som om det skulle kunna vara vart som i Sverige.. Men ändå… Av en slump hittade jag nämligen bilden nu, och jag insåg ännu en gång allt detta jag skrev om ovan… Jag skulle kunna bo där.♡

Det enda som skulle fattas är Tornerlagets hemma plan, min familj och dansen då.

1 2 5 6 7 8 9 10 11 12 13 206 207