Vi tränar & vi leker.

svart

Igår så på promenixade jag ner till ridhuset med Ior.
Jag hade repgrimman på och ”sticken” (vet ej exakta namnet, men det är princip ett lite längre spö, starkare som en pinne med ett rep längst ut, ser ut som en kraftigare piska). Det var första gången nu som jag tränade själv på det ”nya sättet” jag testar på nu, första gången som jag tränade själv med sticken. Tidigare så har min kompis Hanna vart med, som är lite mer van med det än vad jag är.

Jag tänkte dela med mig av vad vi gjorde, mina tankar kring det och hur vi jobbade oss fram. Jag är ingen expert, ingenstans. Men jag lär mig, även om mycket hänger på rätt/korrekta signaler så hänger det mesta på känslan. Och att testa sig fram… 

Det gick.. sjukt bra.
Jag jobbade lite som vanligt, såg till att han respekterade mig och sticken. Att han backa när jag bad honom, att han kunde flytta undan baken med endast små, små signaler. Att han kunde göra det, trots att jag inte håller i honom. Får helt enkelt honom att fokucera på mig och respektera sticken (utan att se den som en piska).

Därefter tränade jag lite med repet som sitter på sticken.
Jag vill ju inte att han ska vara rädd för ”piskan”, eller ska vi kalla det för repet? Svingar jag det mot honom så vill jag inte att han ska springa ifrån det, det ska inte vara något obehagligt. Samtidigt som han ska respektera den. Respekten skrev jag om nyss, här ovan. Men för att han ska förstå att sticken&repet faktiskt är vänligt så klappar jag honom med den, stryker den överallt på hans kropp. Sen så ställer jag mig bredvid honom och så svingar jag repet över ryggen på honom. Idag rörde han inte en min och hade inte en endaste tanke på att fly undan repet som första gången vi jobbade med den (den gången Hanna var med). Och det är skitbra!!! Jag måste ju trots allt ta sats med handen, göra en obehagligt rörelse (som om jag skulle ta sats för att piska honom) för att repet faktiskt ska ta sig över ryggen. Såå stolt över hjärtat.

Sen så lekte vi…
Alltså jobbade på att han skulle komma till mig. Jag backar och så gör jag obehagliga rörelse med repet, svingar det över hans rygg samtidigt som jag backar. Tanken är att han ska komma till mig trots obehaget från repet, jag tror att det är lite så. Förra gången jobbade jag mycket med att svinga repet över honom, denna gången gjorde jag inte det så mycket. Men följde mig, det gjorde han. Han svingade med huvudet, travade så fort jag snabbade min takt, svängde på en femöring när jag svängde och till och med galopperade till mig när jag sprang bakåt. Det största problemet vi hade var att han var bra mycket snabbare än mig.. haha. Han älskar det! Han lekte och han kom liite för nära ibland, då såg jag bara till att han backa undan lite, gav lite avstånd till mig. Respekten får man trots allt inte glömma i leken.

Allt det här gjorde jag med repet över halsen.
Jag höll alltså inte i grimskaftet, jag jobbade med honom lös (utan att ta av grimman). Två gånger tappade jag kontakten och han stack iväg. Men jag lyckades återta kontakten på det sättet jag önskade, genom att han kommer till mig och inte tvärtom. Sen när allt bara kändes sådär sjukt bra så avslutade jag träningen.

Jag kan inte hitta en mer energi-givande häst.
Han är drömmen!! Så sjukt rolig att jobba med, han ger allt och han älskar det här. Han busar, slänger med huvudet, samlar sig och vill bara göra mer och mer och mer. Skulle jag träna kommunikationen 6 dagar i veckan så VET jag att vi skulle komma långt. Men den möjligheten finns inte, tyvärr. Jag kan bara hoppas att vi i framtiden, innan våran tid tillsammans är över kan få den möjligheten.

IMG_6059

Det här är verkligen livet för mig och jag tänker erkänna några saker till er ikväll, som verkligen är rena beviset på det.