Världen är så orättvis, när någon väljer att lämna den. Varför ska det behöva vara så? Jag förstår inte, även om jag många gånger känt den känslan så går det aldrig att leva sig in i det.

Du är fri nu, jag vill bara hoppas det, fri från allt som fick dig att välja bort livet. Men du har lämnat kvar sorg och saknad, skuld och tvivel. Jag tänker på din familj, på dina systrar. Jag tänker på ditt liv, på alla som bryr sig, jag tänker på vad du faktiskt hade. Varför tjejen? 

Jag vill inte säga att jag inte kände dig, för det gjorde jag. Men vi hann aldrig lära känna varandra, vilket jag tror vi skulle gjort. Kommer aldrig glömma det du sa till mig förut, något jag alltid kommer att ta med mig i livet.

Men jag förstår inte… vill jag ens det?

Jag hoppas du har det bra nu, jag hoppas du förstår hur många som lever för dig nu, jag hoppas du får vila i frid för evigt nu Melinda ♥