Igår när jag gick hem från jobbet så kände jag mig riktigt nere. Lyssnade ändå på musik, dansade med till låtarna och sjöng. Dans och sång bidrar ju alltid med glädje! Men någonstans så kunde jag ändå inte dämpa nedstämdheten… Så när jag ca en timme senare äntligen var hemma bytte jag om och styrde bilen mot stallet. Det var ingen ide och försöka sova och så vet jag att är det någon som kommer kunna få mig och glömma bort min ångest, så är det min häst.

Det fantastiska djuret lever i nuet, och den känslan smittar av sig på mig. När jag tillbringar tid med Ior så glömmer jag också bort tiden. När vi tränade ihop så levererade han, något otroligt. Vi tränade på ridningen utan huvudlag, och jämför man med tre pass tillbaka så är skillnaden idag från då ENORM. Det känns otroligt coolt att kunna kontrollerat galoppera runt där utan huvudlag när ridbanan inte ens är komplett… Tre stora öppningar med stor dragning… En mot stallet, en mot hagen och kompisarna och slutligen en mot ängen… Jag är helt mållös över att det vi jobbar på, nästa steg i vår utveckling är att plocka fram samlingen… Att samla honom utan huvudlag när det inte ens var ett år sedan vi, tillsammans, lärde oss grunden tillsammans…. Det är coolt.

Avslutade med lite trick som tydligt blir bättre och bättre och började passet med att imponera på en granne till stallet… Eftersom jag kunde klättra upp på staketet och utan att hålla min häst, be honom komma och ställa sig bredvid mig så att jag smidigt kunde få hoppa upp…

Nu är inte alla dagar bra, alla pass är inte perfekta och gårdagen vart en blandning av dem båda. Varje dag är ändå en ny dag i rätt riktning. Och jag är så otroligt glad över att ha ett intresse som får mig att glömma allt, precis allt. Har en stor livsförändring på gång, jag tror det. Kommer att sätta ord på det i veckan som kommer. Det är skitläskigt och en lättnad på samma gång… Jag vet vad jag behöver göra, jag måste bara våga göra det.

IMG_0774