Hejsan! Igår hade jag det riktigt mysigt. Började med att jag kom hem efter en timmes promenad från nattjobbet och möttes av lyckliga hundar, sol och glad 6 åring. Jag kunde sitta på utesoffan och njuta av solen! Längtar så till sommaren där det blir standart att sitta därute på altanen…. Hur som helst, därefter fick jag somna till en barbie film med 6 åringen, här nattas jag förstår ni haha.. Dessa barbie filmer är inte så tokiga heller! Och så sen vart det inte så mycket och göra i stallet mer än det vanliga, min häst fick ha det ledigt och om ni ser bilden nedan förstår ni nog varför…

image

På kvällen drog jag in till stan och träffade en riktigt saknad vän och hennes kille. Vi satte oss på Pelikan och drack vin, pratade om livet. Sjukt intressanta ämnen och så kom vi lite in på känslighet, andlighet och sådant. Dem är båda vegetarianer och min tjejkompis är näst intill vegan. Hennes kille sa något som satte sig hårt i hjärtat på mig. Han sa att han inte klarade av att äta kött bland annat för att då åt han ju dessutom djurets ångest… För djur som står på kö till slakt känner ångest, dödsångest. Det är inget vi kan blunda för, de har känslor precis som du och jag… Efter den kvällen känner jag starkt nu, hur ska jag kunna äta mera kött nu? Kanske jag inte ska det. Jag har på senaste tiden börjat må väldigt bra och tar bra hand om mig själv på ett sätt som gör att jag borde orka ta tag i mina värderingar också. Ta och bli vegetarian igen, och äta mer veganskt. Jag lever mycket med ångest som jag försöker jobba bort och då gör det ju inte saken bättre att äta ren ångest heller…. Om du som läser det här är vegetarian, varför är du det?

Jag är känslig, det kan nog alla som känner mig intyga. Och jag har fortfarande svårt att skilja på mina och andras känslor, därför kan jag upplevas som ignorant ibland. För när jag ”stänger av”, så stänger jag av allt, går in i min bubbla och känner ingenting istället. Jag måste jobba på att vara mer öppen utan att tappa mina egna känslor när jag stänger av andras. Låter lite flummigt kanske, men så är min verklighet… Förra helgen då det var tränings helg med Nordic Knights så var det många nya hästar med, och en del nervösa ryttare… Jag själv satt och skakade av nervositet inför första passet, och det kändes heelt galet. För jag hade ingen som helst anledning till och vara nervös… Och ändå kände jag mig SÅ nervös. Där kom känsligheten in… Jag tog in andras känslor på mig själv, utan att jag tänkte på det. Det var en annan där som sa det till mig när jag berättade att jag kände mig som jag kände, ”Freja, det är för att du är så känslig, du känner in dig omgivning just nu!”, så försökte hon lugna mig lite. Den nervösa bubblan sprack sen så fort jag började värma upp min häst, då all känsla gick åt honom….

Varför berättar jag det här? Fler av er som läser kanske är minst lika känsliga som mig. Tar in sin omgivning utan att ni tänker på det. Känner er irriterade utan anledning. Ledsna, eller som jag, nervösa… Utan att egentligen förstå varför. Nu kanske någon av er får en Aha – känsla… När jag själv fick det första gången så vart det som en stor sten lossnade… Det var SÅ skönt att äntligen veta. Men sen så ska man lära sig och leva med det också ;)

Nu ska jag fortsätta inta torsdagen, stall och dans på schema… Och om jag orkar kanske jag jobbar lite med datorn på kvällen. Hoppas ni får en toppen dag så länge. Puss o kram och tack för allt♡

image