Det är en fantastik känsla att få förmedla det man en gång kände, att kunna bekräfta något som någon annan funderar på… Igår så dansade jag magdans igen, första lektionen efter sportlovs-veckan. Jag har dansat i ungefär ett år nu, men med lite vinter och sommar uppehåll då… Jag har precis börjat få till vissa rörelse, kan skaka axlarna och gå samtidigt haha… vilken var en omöjlighet för mig i början utan att skaka hela kroppen samtidigt! Det är så häftigt och känna hur en sådan sak, som att svårigheten över att kunna kontrollera sin axlar, kan släppa bara man ger sig själv och sin kropp lite tid….

Du är ju jätteduktig! Har du dansat länge?
Tränar du mycket hemma?

I omklädningsrummet efter lektionen pratade vi tjejer lite kort, och precis som förra teminen fick jag höra av dem andra att jag var duktig… men OJ, tack liksom ♥ Fina människor!! Samtidigt så förklarade jag för dem att jag hade skiitsvååårt när jag precis började dansa… att jag dansat ett tag nu men valt och stanna kvar i nybörjar-grupperna… Att det dem känner är så svårt nu kommer att släppa!! Bara dem ger sig själva tid och inte ger upp… Mycket släppte för mig, det kommer garanterat släppa för dem också…. Och nej, jag tränar inte mycket hemma, hur skulle jag hinna det haha?? :D

Jag tjatar ju jämt om det i bloggen, men det gäller ju verkligen ALLT.

Alla är vi nybörjare i början, och ger vi inte upp så går vi framåt. Så enkelt är det, inte svårt alls. Med lite vilja och kärlek för det man gör (viktigt viktigt!!) så går man bara en väg och det är framåt. Oavsett om man backar ibland, tar snesteg eller ramlar ihop i en stor hög haha… Ni förstår vart jag vill komma? Aldrig är någonting för sent heller… dum jäkla påhitt att något skulle vara för sent att lära sig. Kom igen, vi lever bara en gång (vad vi vet), ta vara på det livet. ♥

IMG_9031