Idag red jag ut på min springare, vi vandrade runt i skogen och kom sedan ut på en äng där jag både travade gallioppade lite. Jag blir imponerad över mig själv som lyckades träna där på ängen trots att han redan i traven ville kasta sig upp i luften…. Jag tog det bara stegvis, kände jag på rakt spår att han höll på och ”spåra ur”, så la jag en volt istället. Samma sak i galoppen, fast där höll jag mig på en volt hela tiden. Hade underlaget varit riktigt bra och ängen större så hade jag kunnat låta honom få rulla lite i ett eget tempo, men på små ängar fungerar inte det riktigt. Då blir det istället okontrollerat rally och tvärnit innan träden…. Inte så roligt. I galoppen kände man på varje steg att han ville skjuta rygg…. När vi höll på där och tränade så funderade jag en extra gång, och det här är samma häst jag utbildar utan vare sig sadel och träns också? Jag älskar det. Att rida utan utrustning på en äng på den här hästen är fortfarande önskedrömmar, någon gång ibland kommer vi absolut kunna klara av det, ”en bra dag” så att säga. Men att ha det som vardags syssla är inte riktigt och rekomendera och fortfarande långt bortom mina drömmar….. Varför jag älskar det är för att det är ett litet bevis för att hästar är helt olika oavsett hur duktig piloten är. Du kanske har sätt ett ekipage galoppera utan utrustning på en äng med klänning, lite drömmande sådär.. Då ska du inte bli ledsen över att det kanske inte fungerar på din häst. Vissa hästar kan du göra det på helt outbildade och det kan ändå gå bra. Andra hästar behöver många hundratals timmars förberedelse inför, till och med år, innan den tanken ens är möjlig. Som Ior, klockrent exempel….

image

image

Eller Jacquard…. outbildad för kanske sex år sedan haha…

image

Förlåt för dålig kvalité… ska leta upp dessa sommarbilder på hårddisken någon dag… :D