Jag är helt slut. Har nu jobbat varje natt sedan förra måndagen på la 12 timmar, ett på tio och två på lite övertid. Så när jag checkar ut klockan 09.00 denna tisdag så har det blivit 95 timmar på 8 dagar! Inte dåligt jobbat med tanke på att jag tagit hand om min och syrrans hästar varje dag också,  hunnit rida en del, dansat en kväll och lite annat vardagsfix. Att sova bort exakt hela dagen mellan nätterna fungerar inte för mig, och jag är lite impad över att jag fixat detta på cirka fem timmars sömn mellan passen…. Men jag vet varför jag orkat, och det är för att jag har ett driv inom mig som kan gå hur långt som helst…. Nästa fråga är bara vad som är mest värt, för mig själv, att faktiskt lägga det drivet på… Jag har lovat mig själv att aldrig göra om den här veckan igen. Jag har känt både illamående och huvudverk men är ganska så imponerad över att jag inte brutit ihop än och hela tiden haft ett äkta leende på läpparna! Haft riktigt roligt på jobbet ändå, och helt underbara kollegor.♡

Men låt oss blicka in i framtiden…Jag har ju skrivit tidigare om att jag vill börja åka ut till alla som efterfrågat om lektioner från mig och det vore ju faktiskt drömmen! Att få jobba med hästar och härliga människor hela dagarna. Eller jag menar, hela dagarna på mina lediga dagar ;) Att få lära ut min filosofi samt att utveckla mig själv på den resan, oj vad jag längtar! För det känns så rätt att göra det faktiskt nu när jag får förfrågningar om det… Men i praktiken fungerar inte det just nu… Jag måste få ordning på pusslet med ekonomin, tid och ork först, för att få vardagen långsiktigt att fungera bättre.

Samtidigt så måste jag försöka lyssna mer på mitt hjärta! Ännu mer än vad jag redan har gjort. Har faktiskt hittills vågat följa den en hel del trots en omgivning som ibland ser en annan verklighet framför sig. Min verklighet är inte omöjlig, den bara kräver ett driv och en vilja för och kunna bli sanning. Sen har jag väldigt ofta stora visioner, ser framför mig hur jag vill ha det och om det så kommer och ta 20 år att nå dit eller fem, spelar ingen roll. Vågar man bara tro på sig själv att det kan gå, har man redan passerat halva vägen.♡

image

image