Tänkte dela med mig lite av förra veckan från när jag tränade fem dagar för Christofer Dahlgren tillsammans med min häst Ior. Vad vi hade när vi kom och vad vi fick med oss hem igen, förutom de tio gångerna så mycket mer motivation då! För första gången på länge känner jag mig riktigt biten av dressyren…. Nu vill jag verkligen gå all in tillsammans med Ior! vi ska passa på och lära oss så mycket som möjligt tillsammans och sen så får vi se vart vi hamnar i det här livet, nu när vi äntligen har en tydlig plan och en tränare som har kunskaperna att ta oss någonstans. Kommer att bli sjukt svårt att hitta någon annan att träna för nu haha…

Jag började med att berätta vad vi ville ha, en plan! Lite som att börja om på noll igen, att jag inte hade gjort så mycket mer än att ”rida runt” princip i alla gångarterna då på lite volter och rakt spår. Men C sa att han såg en stor skillnad på Ior sen sist, att det jobbet jag hade gjort med honom var fint och kanske något hästen min behövt. Vi hade alltså en riktigt bra grund! Han var avslappnad, bar sig fint, sökte sig rätt, hade en betydligt mycket bättre balans och takt sen senast. Allt var liksom harmoniskt på något vis, ett perfekt läge att jobba vidare ifrån.

Så vad fick vi jobba på under veckan?

Nu är inte jag någon expert av något slag, utan skriver bara ner min känsla av träningen och vad vi gjorde utifrån mitt ordförråd. Tänker bara att det kanske kan vara roligt för några av er (som är på samma nivå som mig) och läsa. Kanske någon till och med är i samma läge som jag och Ior, som lyckas snappa upp något av detta. ^^

IMG_3666

I början av veckan så var Ior inte så lätt att flytta på…

…så vi jobbade på att göra honom ”känsligare” för hjälperna. För mina skänklar (ben), min sits, tyglarna, höfterna, axlarna… Vi vill ju att han ska flytta sig enkelt, bara av att jag lägger tygeln mot halsen. Vi vill att han ska bli såpass känslig så att jag den vackra dagen jag rider med enhandsfattning bara behöver vrida mina axlar och han följer fint med in på en ”öppna”.

Vi jobbade mycket i skritt…

…i början vart det en del skrittarbete, och så gick vi även till väggen för att göra det lättare för oss och tydligare för Ior vad vi ville. Genom bland annat att göra sidepass längst väggen (med huvudet mot väggen), så lärde Ior sig väldigt fort att lyssna på min sits, mina ben och hjälper. Det svåra var när vi skulle göra sidepass med ställning åt samma håll som rörelsen. Alltså om vi gjorde sidepass åt vänster och samtidigt skulle ha ställning åt vänsten och i det läget få med sig hela hästen rätt, inte det enklaste! När det sen satt fint längst väggarna flyttade vi ut någon meter och tillsist gjorde vi våra sidepass längst medellinjen. Sidepass övningen vi gjorde är ingenting man gör inom akademisk ridkonsten, men det var något jag och Ior behövde och när det väl satt fint längst väggen så gick vi inte ut till väggen något mer.

Med dagarna vart Ior mer och mer lättflyttad…

…jag kände även att jag hade mer och mer koll på min egna kropp och mina hjälper som pilot. För att repetera sidepass övningen så gick vi in på en öppna eller sluta på voltspåret, och sedan ur dessa in på sidepass på voltspåret, ett par steg bara, innan vi gick tillbaka och sa tack. Så antingen blev det med huvudet in mot mitten av voltspåret (ur öppnan) eller med rumpan in mot mitten (av slutan). Detta gjorde att självaste skolorna kändes väldigt mycket enklare!!

I slutet av veckan jobbade vi på ”förhållningar”…

…för att sakta men säkert lära honom att bära upp sig. En början till samling, genom halvhalter då, eller förhållning (vad man nu vill/brukar kalla det). Vi började med att trava, göra halt, rygga (backa) och sedan gå in i trav igen. När vi gjorde halterna var det viktigt att jag inte gjorde det med handen, utan med sitsen. När han kändes fin och kvick nog så började vi med halvhalterna. Då travade jag och förberedde en halt, men innan Ior hann tänka halt så drev jag honom framåt igen. Jag kände då att han uppmärksammade min sits, saktade ner men när jag drev i det läget, bara ett till två steg, så bar han upp sig istället för att stanna. Det var en häftig känsla för jag kände direkt när han inte svarade rätt, när han hängde sig på bogen istället eller när han bara ökade i drivningen och då var det bara att göra en helt halt igen, backa och sen trava fram igen. Så fort jag känner att jag ”har honom i handen”, så har han redan ramlat över på bogarna och det är något som vi vill få bort. Jag ska alltså lära hästen min och samla sig rätt! Vi har en lååååång väg framör oss.

Men den kommer att bli såååå rolig!!!

Så nu ska jag jobba vidare med att göra honom mer lättflyttad för hjälperna, kvickare och så ska vi jobba vidare med förhållningarna. Vi ska galoppera mycket också, och där får jag inte hålla på och hålla igen honom för mycket då vi tappar takten som vi vill ha i galoppen. Hejja hejja, vilken rolig resa vi har framför oss!

IMG_3687

Bilderna tog mamma på oss par veckor innan vi åkte iväg till Hällekis och tränade för R&C. Ser ni vilken fin grund vi har där ändå?? :D Bästis Hästis.♥

Och SJÄLVKLART gjorde jag en ny kategori nu ”vägen till dressyrhäst”, vilken liten blogg-nörd jag är. Måste ha med varje liten resa i sin egna lilla hörna hihi…