… och jag ÄLSKAR det! Det enda som saknas är snösulor till hästen (löses nästa fredag ;) ) och min nya kamera som jag förhoppningsvis kan införskaffa efter nästa lön. Det kommer, det kommer….

Idag ska jag fortsätta rensa och sortera i gamla huset. Roligt samtidigt som det är lite tråkigt, jag tröttnar lätt och vill variera min vardag…. Om det inte handlar om träning, fotografering och hästar då såklart… Lite ångest får man också… Ni ska bara veta hur glad jag är över att ha flyttat för första gången i mitt liv. Har bott i det stora huset sen jag var två år, hela gården som jag växte upp på startade princip på min födelsedag. Coolt och ledsamt. Att röra sig i en miljö där man har en miljard minnen ifrån, samma rum och golv som pappa rörde sig på. Hela gården, allt som byggts upp tack vare min far. Hade han vart i livet hade hela livet sätt annorlunda ut. Jag kan bli lite ledsen när jag ser på gården och när jag ser vad som har hänt med den. Mycket bra, självklart. Men samtidigt är det som att kolla på något man själv har förlorat i allt. Det var många avundsjuka barn på mig när jag var yngre. Varför fick hon rida så många hästar på ridskolan? Varför fick hon så mycket fördelar? Tänk om man skulle gå tillbaka 20 år i tiden, då kanske fler skulle förstå utan att fråga. Ridskolan på gården hade inte funnits om det inte vore för min far. Och ingen hade ifrågasatt något ifall han hade vart i livet när jag var liten och växte upp på gården. He was the boss, you know.

Fan vad livet kan vända…. 

Jag vill inte tillbaka, jag vill inte leva om det livet. Men jag är väldigt glad över att jag är den jag är idag tack vare allt, väljer att se en mening och lärdom i allt. Vi kan inte gå tillbaka, och så enkelt är det. Jag hade ALDRIG vart den tjej jag är idag om det inte vore för min far, trots att han försvann från den här världen för 16 år sedan.♥

1 aug 2010 007 29 jan 2010 136

 

Finaste Jacquard…