Jag skrev ett inlägg senast som jag raderade men som jag nu ville ha tillbaka, då finns den inte ens i papperskorgen längre! Vilken dålig stil… Men så kan det gå. Händer ibland att jag skriver texter för stunden, när man är som mest känsloladdad och så känner man dagen efter, varför skrev jag sådär? 

Speciellt nu när jag börjar skriva lite mer vardags, mer spontant och alltid direkt från hjärtat. Sedan är jag sådan, känner otroligt mycket ena dagen och nästa dag tänker jag mer realistiskt kring känslan. Det kan vara en känsla som kan betyda hela världen för mig och samtidigt tas med en nypa salt. Ungefär som att man ser på det från flera olika vinklar och håll. Precis som om man älskar någon annan sådär oändligt mycket, så mycket att det nästan gör ont samtidigt som man kan ta avstånd från det och tänka annorlunda utan allt det oändliga, då det kanske finns en spärr för att man ska kunna leva den känslan fullt ut…

Känner ni igen er?

IMG_8153.jpg