Categotry Archives: Inspirations inlägg!

by

Att våga synas

No comments yet

Categories: Från mina tankar & mitt ♥, Inspirations inlägg!

Igår dansade jag igen, femte gången och efter tio gånger ska vi ha en liten uppvisning. För att det är en roligt grej och avsluta terminen på. Det gick inte sådär jättebra för mig igår. Jag hade ätit dåligt och motionerat för mycket med tanke på hur dåligt jag åt. Cyklat över en timma i upp-och-ner vägar, skurat boxar, träna hästen med bara frukost och kakor i magen hela dagen. Så fokusen var inte på topp, inte heller känslan och kroppen ville inte riktigt samarbeta.

Hur som helst, så tränar vi på den här lilla uppvisningsdansen sista kvarten/tio minuterna av lektionen. Så då börjar vi alltid med att ställa oss på två rader, där någon alltid går först och en annan alltid går sist och resterande ställer sig där emellan. Förra terminen gick jag en liknande klass, fast var då aldrig med på den uppvisningen. Jag kommer ihåg hur sämst jag kände mig och hur jag alltid ställde mig så långt bak i våra rader som möjligt när vi väl skulle träna på den dansen vi hade den klassen. Den här klassen står jag alltid först. Inte för att jag ställer mig där, utan för att alla andra ställer sig bakom. Igår ställde jag mig självmant ganska långt bak just för att jag inte riktigt kände för att stå där framme, men trots det trängdes resterande bakom mig i mitt led, så det var bara och kliva fram och börja först igen.

Tänk att den här osäkerheten finns nog lite i oss alla, den osäkerheten jag hade förra terminen såg jag igen igår, och då trodde jag att jag var ensam om den. Att jag ännu en gång såg mig själv i alla som verkligen inte ville stå först.

Man vill vara så osynlig som möjligt, samtidigt som man vill lära sig att synas.

Varför är man så rädd för att synas när det kommer till något nytt? När man inte är ”tillräckligt” duktig? Som när vi hästmänniskor rider ett eget dressyrpass i ridhuset och några plötsligt kommer till läktaren, sätter sig ner och börjar kolla på oss… Visst kan det störa en? Jag tror att nästan alla varit med om den situationen, när tankarna vandrar iväg om vad dessa personer tycker och tänker istället för att bara fortsätta fokusera hästen. Går det bra, då kanske man känner sig lite stolt och rider på, men gör det så enkelt som möjligt för att det fortfarande ska gå bra. Går det sämre, då vill man inget hellre än att ge sig ut på en runda i skogen istället. Man vill synas när det går bra, men gärna inte annars. Måste träna först, måste bli duktig först, sen… 

IMG_3407

Jag tänker mig…

…att vi måste våga bli bättre på att synas mer, även när det inte går vägen. Även när vi tar fel steg i dansen, tappar takten eller kommer ur balans med hästen. Om så eliten ser på eller någon som precis börjat ser på, någon som kanske känner sig till och med osäkrare. Men vad vi också måste ändra på är inställningen till alla andra, hur vi bedömer andra. Allt är ingen tävling, och sjunger någon falskt på musiklektionen så var istället uppmuntrande och glad över att människan gör någon som gör henne/honom lycklig, istället för att snacka skit om det bakom ryggen med alla andra i korridoren. Det är inte programmet idol som sker i musiksalen och ingen har rätt att trycka ner andras förmågor, bara att stärka dem, vilket oftast är tränarens/lärarens uppgift.

Jag tror dock väldigt mycket på att vi överlag är väldigt godhjärtade mot varandra, kan själv inte se att man inte skulle kunna vara det, hel ofattbart från min synvinkel. Men det finns ju kvar i luften för annars skulle vi inte vara så osäkra av oss. 

Mitt mål med den här dansen nu är att faktiskt våga vara med på uppvisningen där man verkligen kommer och synas, trots mina snesteg. Har själva varit med om det ena och det andra, som skitsnack av större grupper, utfrysningar från klubbar, höök-ögon i nacken och människor som uppmärksammat varje lite snesteg jag tagit för sina fördelar emot mig. Det mesta inom ridsporten, tyvärr. Skulle kunna skriva en bok, en roman, noveller och artiklar om mina upplevelser och det ska jag en dag göra. Just nu så speglar jag mig själv i varje människas osäkerhet, och vill inget hellre än att muntra upp och att heja på! För att jag vet hur det är. Och det här blir en perfekt utmaning för mig.

På slutet av danslektionen igår filmade vi varandra så att vi skulle kunna träna själva hemma. Halva gruppen filma, och den andra dansa sen så skulle vi byta. När det var min tur och dansa så vart vi bara tre, jag, en till och läraren. Resterande filmade, och vet ni vad..? Trots att det var för mig en riktigt dålig dansdag så gick jag in i det, lät mig synas och filmas och brydde mig inte så mycket om snestegen. Lämnade salen med en bra känsla, kollade lite på den mer avancerade dansgruppen efteråt och lät mig inspireras. Och DET måste vi hela hela tiden bli bättre på. Att inspirera varandra, peppa varandra och låta oss inspireras av varandra istället för att se ner på oss själva för att någon annan kan mera.

Med detta spontana inlägg välkomnar jag dagen och hoppas alla får njuta på ett eller annat sätt och från och med nu, våga göra fel, våga synas för det kan bara bli bättre.
Puss på er♥

wpid-img_20141003_004805.jpg

by

Lycka

No comments yet

Categories: Inspirations inlägg!

Måndagar är så himla bra för måndagar innebär dans. Just den här måndagen har jag haft en positiv känsla hela dagen och jag vart så himla glad idag, blev verkligen påmind om att man aldrig ska ge upp…. I början när jag dansade (förra terminen) var jag sämst, verkligen sämst. Ibland blev jag så frustrerad att jag skulle kunna börja gråta, haha. Så sa läraren något idag som jag så väl kände igen. Hon berättade om hur dans var för henne när hon började, att det var som om dansen fanns där inne i hjärtat men att hjärnan ”stoppade” och inte alls sammarbetade med kroppen. Att man inte ska ge upp, för den spärren släpper tillslut.

Idag var det en tjej som hamnade i det läget då hjärnan inte sammarbetade och oj vad jag kände igen mig i hennes situation!! Så jag pratade med henne kort efter och sa precis det, att jag kände igen mig. Först så höll jag med om att det var svårt och då svarade hon bara förvånat ”men du är ju skitduktig!!”, ”när jag stod bakom dig och såg ditt skak.. ” osv…

Kan ni gissa att JAG blev förvånad..? Och så himla glad♡ Jag har aldrig hört det från någon förut… Och så bara inser jag hur sämst jag kände mig i början, hur så mycket bättre alla såg ut att vara… Men att jag trots det, inte gav upp. Så glad att jag inte gav upp, och jag hoppas att den här tjejen inte kommer att ge upp för det kommer bara att bli bättre. Oavsett vad man nu gör, man måste bara våga, våga testa nytt och älska det man gör. För älskar man det man gör, så kan det bara gå åt ett håll, och det är framåt♡

winter is coming

by

Var ärlig nu

No comments yet

Categories: Från mina tankar & mitt ♥, Inspirations inlägg!

Jag föredrar solnedgångar och uppgångar utanför stallet framför storstaden. Jag föredrar häng ute på verandan till huset framför äckliga parker med hundra fulla människor. Föredrar också att höra vad alla säger, slippa skrika och gå på toaletten hemma framför den som är på krogen. Men framförallt så föredrar jag att lägga ner tid på mig själv framför att försöka lägga ner den tiden på dem som egentligen inte bryr sig det minsta om mig. Som att lära mig mer av livet tillsammans med hästen, som att skjuta med pilbågen eller bara vara ute på långa vandringar i skogen med favoritmusiken. Som att drömma om framtiden och leva i nutiden och njuta av resan mot målen.

jacke

by

Planering är lika med lycka

No comments yet

Categories: Allmänt, Inspirations inlägg!

Jag har läst det någonstans, att det är just i planerar-stadiet man är som lyckligast. Kan säkert ligga något i det, för när saker väl kommer till kritan så är man så fullt upp med annat för och hinna med och bara njuta av stunden? Kanske att vi mitt i planerandet ser framför oss något som sen visar sig inte leva upp till det vi förväntade oss? Eller så är vi bara rätt kassa på att vara nöjda med vart vi står just precis nu. Så just nu har jag satt igång en spellista som peppar mig inför kvällens danslektion. Den andra och sista på hela sommaren. Tänkte sen att… klart jag ska planera en hel hösttermin igen med detta… Ska planera en massa annat nu också, bäst jag skriver en lista.

Kanske därför jag är så… ”grundlycklig” hela tiden..? ;)

Eftersom jag hela tiden planerar nytt och har kurser, event, evengemang, äventyr att se fram emot spikade redan för sommaren 2016… tar liksom aldrig slut. Så fort jag får en ledig dag, får jag flera nya idéer på vad man kan göra och kanske redan spikar på en av dem… Men här på bloggen avslöjar jag inget mer än det som garanterat blir av eller som garanterat pågår.. :D

wpid-2015-03-22-21.35.57

by

Ny energi

No comments yet

Categories: Från mina tankar & mitt ♥, Inspirations inlägg!

Jag känner mig väldigt fri just nu, fri och inspirerad. Jag har pratat med flera olika personer om flera olika saker som jag vill att dem lär mig! Jag har valt och leva fullt ut och att dela med mig har jag gjort med glädje, men nu även ta del av det många utav mina vänner besitter i kunskaper. Det är väl där allting börjar? Man känner någon som man inspireras av. Via den personer lär man känna andra människor som inspireras av samma saker, man knyter band och hittar nya kontakter. Där vissa av kontakterna ger en idéer eller till och med får dem själva av att man umgås med varandra, delar tid med varandra. Jag är ingen tjej med för lite intressen, tvärtom. Och får nya hela tiden. Går all in i ett, och smakar på resten. Självklart har jag en liten plan och liten fundering kring allt jag vill lära mig, att kunna sätta ihop det mesta i ett enda eget koncept på något sätt. Vad eller hur jag tänker nu tänker jag inte dela med mig av, för det är inte intressant. Absolut inte det viktigaste. Jag vill inte säga mer än vad jag menar, prata mer än vad jag visar. Jag ska bara lära mig och ha roligt! Sen får allt bli som det blir, om det blir bra eller inte är helt oväsentligt. Det gäller att hitta det som får själen att slå gnistor, jo… då kan man faktiskt säga att det blir bra. Älska det du gör och gör det du älskar.

IMG_3385

by

Tre frågor som kan öka motivationen

No comments yet

Categories: Hästarnas dagbok., Inspirations inlägg!

På lördag ska jag och IOR träna Akademisk Ridkonst för Cecilia Muller. Jag tränade en del med Jacquard för henne i början av våran AR-resa, som gav oss väldigt mycket. Då jag egentligen ställde om mig helt och fick ändra lite (eller ja, enormt mycket) på hela min ridstil. Hon var till stor hjälp, och det är jag väldigt tacksam för. När jag var som mest förvirrad för vad som var rätt eller fel så sa hon, ”lyssna på magkänslan”, en mening som faktiskt har den största betydelsen i mitt ökande självförtroende vad gällande hästarna. Sen så känner jag att jag inte riktigt kan kalla mig för ren AR-ryttare. Utan säger lite som min andra AR-tränare, Christofer Dahlgren, att all bra dressyr är bra dressyr.

Jag har fått tre frågor…

…av Cecilia att fundera över inför träningen.

1) Det övergripande målet, vad är ”slutprodukten”, det stora målet man siktar på.
2) Målet om ca 6 mån- 1år.
3) Vilka tre saker som är viktigast för att nå målen.

 

Det här är något jag tycker alla, oavsett ridstil (eller livsstil), borde ta en funderare över. Att ha mål är bland den bästa motivationen och resan mot målen blir på något sätt mer betydelsefull. Sen så tjatar jag alltid om att man ska tänka sig tio år framåt och fem år tillbaka. Det fungerar enormt bra för mig dessa stunder då man inte alls känner att man går framåt, eller känner sig speciellt duktig. Att först jämnför vart du står idag jämtemot för fem (eller ett) år sedan för att sedan se fram emot den långa resan genom de tio åren. Det är helt sjukt vad mycket som kan hända på den tiden!

Så innan lördag tänker jag fundera över dessa frågor och skriva ner svaren. Inte bara inom dressyren med IOR… utan även med Jacquard (som är halv-pensionär just nu), samt för båda inom frihetsdressyren… tornerspelen… och bågskyttet…. Dansen.. Och kanske till och med över mitt yrke?

11080934_977566212283868_4406190472930893403_n 11018335_979580522082437_8242138443344953030_n 11019578_964396830267473_6741293448998744886_n

IMG_1716

by

Det är aldrig för sent.

No comments yet

Categories: Allmänt, Från mina tankar & mitt ♥, Inspirations inlägg!

Men klart tänker man att man skulle ha börjat tidigare. Hade man vetat exakt vad man ville då, för flera år sedan, vart skulle man ha stått idag? Kanske längre fram men absolut inte här, med allt vi har just nu. Det är en svår balans, att våga satsa mera samtidigt som man måste vara nöjd med var man står för stunden. Vara nöjd med vad man har är enkelt. Det är lätt att glädjas av det lilla och att känna Kärlek och tacksamhet över sitt liv och sin omgivning.

Att inte tappa den lilla gnistan man har är desto svårare. Ju äldre och klokare man blir ju mer medveten blir man om den dyrbara tiden. Man vill göra allt, och man vill gärna lyckas med allt man vill göra. Samtidigt som vi måste vara realistiska, få allt att gå ihop i praktiken. Vi vet att vi inte kan göra allt, vi hinner inte med allt under vår livstid och då släpper vi istället allt och kommer sen på att man tycker att det är för sent. Man är inte nöjd med var man står, och då står man kvar där, trampandes på samma ställe, djupare och djupare bort från våra drömmar. Att släppa prestigen, känna sig nöjd med var man står och våga satsa på det hjärtat leder, måste nog vara bland det svåraste besluten i livet.

Jag tror det. För jag står där själv just nu och trampar. Djupare… och djupare…

image

by

Ge aldrig upp!!!!!

No comments yet

Categories: Allmänt, Inspirations inlägg!

Allt tar sin tid och allt växer med tiden. Börja våga mer och VÅGA testa nytt. Jag vet hur det känns när man sysslat med något hela livet och kunskaperna, känslan i kroppen är lika självklart som att gå. Men jag vet också i och med det, hur frustrerande det kan kännas att inte ha den där självklara känslan i kroppen, de där åren av erfarenheter och istället dras ner av tankarna som undrar varför började inte man som liten? och där sen ge upp tanken om att någonsin ens kunna bli bra. Den tanken måste vi släppa och byta ut mot en jädra anamma!! Fight spirit och envishet. Att ge upp är första steget för och ALDRIG lyckas, men ger man aldrig upp, då har man redan lyckas. Tro på dig själv att du kan, och du är redan halvvägs där. En fantastisk mening ☆

Jag skriver det här för att jag bråkar själv enormt mycket med min kropp just nu genom dansen. Jag har tidigare aldrig dansat i hela mitt liv (bara spontant i min ensamhet) och min kropp vill verkligen inte samarbeta med mig. Jag har inte det i mig och det är fasen på tiden att jag nu börjar banka in den främmande känslan, för varför vänta??? Och varför avstå bara för att man redan väntat??? Då kommer man ju aldrig att ge sig själv chansen att lyckas. Jag känner mig som en elefant utan balans på en lina, men ångrar inte en sekund att jag äntligen tog tag i det här som för mig är en helt ny värld. o Inte fan tänker jag ge mig !

image

by

Motivations pepp!

No comments yet

Categories: Från mina tankar & mitt ♥, Hästarnas dagbok., Inspirations inlägg!

Jag känner mig äntligen mer frisk än sjuk men känslan av att ligga efter med allt driver mig till vansinne. För det finns ju inte. Man kan inte ligga efter, man kan bara tänka framåt! Varje ny dag är en ny start med nya möjligheter. Det är så jag måste tänka. För det finns ju inget härligare och mer spännande än att få börja på något nytt, tänk att varje dag är ju ny!! Livet ÄR spännande även om rutinerna är desamma så är resan inte det. Varje steg ger nya spår. Varje andetag är unik.

25 jul 2010 075

Meen jag blir galen, för det känns som om jag inte alls kunnat träna något med frihetsdressyren sen vår träningsvecka i november förra året. Det känns som om vi står stilla i dressyren och nästan till och med backat ett par steg. Men åter igen, finns ingen anledning att beklaga sig över detta. Bara jag upprepar övningarna i frihetsdressyren så är vi på banan igen. Bara jag är tillräckligt tydlig i dressyren (upprepar för mig själv) så inser jag att vi inte alls har backat, tvärtom.

Vi kan inte mindre nu bara för att vi inte är 100% i form.

Vi har inte glömt det vi en gång lärt oss, vi behöver bara samla på oss ännu mera erfarenhet utav det.

Vi kan inte ligga efter, för vi har inte förlorat den tid vi redan tagit på oss.

Vi har inte förlorat den tid vi inte tagit på oss då den tiden har gett oss andra upplevelser och erfarenheter.

Det finns BARA ny tid att ta utav.

Nya upplevelser, ny tid att ta och lägga i bagaget.

Så många timmar jag och IOR lagt ner på frihetsdressyren är inget som kan försvinna bara för att vi pausat.

Våra timmar av träning kan ingen ta ifrån oss, dem finns där och därför står vi där vi är idag.

Vi kan inte backa och börja om från början, för vi kan inte radera.

Vi kan bara börja på nytt, för och bygga mera.

En bro som slingrar sig genom toppar och dalar, en bro av erfarenheter. 

 

okei

Kunskaper och erfarenheter går vi inte minste om. Men det finns en sak vi alltid, alltid måste träna på… Något som färskt och som aldrig kan garanterat vara desamma från ena dagen till den andra och det är ett lugn. LUGN. Att känna stress är inte att kunna jobba på den detaljen. Andas, slappna av och börja alltid med och jobba på det. En avslappnad häst är A och O och självklart, ju mer man jobbar på den detaljen ju lättare blir det med tiden och jobba vidare på den detaljen vid nästa tillfälle och nästa… och nästa. Kanske det viktigaste jag har lärt mig av min tränare.

1 2 3