Bilder från första tornerspels-träningen med älskade Ior! Alla Bilder syns inte på startsidan ♥ (klicka på inlägget för och kunna se samtliga bilder)
Categotry Archives: Tornerspel
IOR’s första torner-träning
Categories: Tornerspel, Vägen till tornerhäst.
Tålamod är allt, och ett lugn.
När jag jobbar med mina hästar så jobbar jag samtidigt på mitt tålamod, ingenting byggs över en natt men mycket, väldigt mycket bearbetas. Resultat kommer alltid och oftast ser man det först riktigt ordentligt när man blickar tillbaka. Tålamod är allt, har man det så behöver man inte stressa. Stressar vi inte med resultatet så kan vi lika gärna ta det lugnt. Det är min strategi när det kommer till IOR…
Jag började med och rida med flaggan. Eller fanan som det heter, vilket min tränings-flagga inte är värdig nog att kallas än… Haha.. Nirvana.. kom igen? Jag LOVAR att jag ska ordna en ny tränings-flagga. En svart, med min (framtida) vapensköld på. Alla drev med den. Men eftersom jag använde den i träningssyfte så vart den godkänd 
Det här var första gången jag faktiskt red med flaggad. Det var inga som helst problem med det. Duktiga lilla häst! Jag såg till att kunna flaxa runt med den, lägga över huvudet, baken, sidan… Börjar stilla, sedan skritt, trav och så lite galopp.
Mycket godis också!!! Måste säga att flaggan förstör eller gör alla bilderna. Beror på hur man ser det… detta leende alltså… haha
När jag testat allt med flaggan så tränade vi på att fånga lite ringar. Jag började med flaggan jag redan hade i handen, då pinnen den sitter fast i är ganska så lätt och hålla i. Vad jag använde var mindre viktigt, då syftet till en början var att han skulle våga gå nära ringarna och klara av att jag ”fångar” dem. Sedan också att jag släpper ner dem… Småsaker kan man tycka, men väldigt för dem flesta hästar, ovanliga sådana.
När det kändes bra med pinnen så valde jag och rida med mitt skarpa vapen…. Min pik. Det gåååår ju inte och undvika förstår ni. Man blir lite kär i sina vapnen, att träna tornerspel utan dem känns inte helt okej…
På ringarna körde vi bara skritt och trav, jag väntar med galopp tills jag vet att det kommer och ske kontrollerat. Några fler vapnen eller grenar hann vi med den här gången. I övrigt så tränade vi på att kunna komma nära stolpar med kuddar staplade på också, bara för och slå ner dessa med händerna. Och en stolpe med ett äpple… Istället för att klyva den så fångade jag den… och kastade mot kuddarna på den andra stoplen… Det gäller och vara kreativ! Bara fantasin sätter sina gränser under all toleransträning!
Här testade jag att ställa upp IOR, och fatta galopp. Galoppera nära stolparna, antingen fånga äpplet eller slå ner kuddar. Kan säga att nu reagerade IOR med skräckblandad förtjusning.. Han tyckte det var skitkul, samtidigt som han fortfarande befann sig i stor förvirring över vad vi faktiskt höll på med. Han är van med tävling, hoppträning, frihetsdressyr… men tornerspel??
Vi har lite och jobba på, men jag tror att han kommer och bli mäktig under spel! Jag tror att han kommer och älska det och ge allt med en jädrans massa power. Så fort han kommer och känna sig trygg med detta, så kommer det att bli toppen…. Men en häst med så mycket energi som han har kräver lika mycket arbete som energin. Dressyr, dressyr, dressyr…. A och O. Jag ska ALLTID kunna stanna honom, när som helst i vilken situation som helst. Ju lättare han är och blir för hjälperna, ju säkrare kommer det och bli under spel.
Tålamod. Bara skynda långsamt.
Det kommer och ta tid, men det är det värt.
Så stolt över mitt hjärta ♥
Categories: Hästarnas dagbok., Nordic Knights, Tornerspel
Det roligaste med den här bloggen är att jag faktiskt har skrivit ända sedan jag började träna tornerspel med Nordic Knights. Jag skrev öppet ner mina tankar om bemötandet, om känslan från träningarna och om våran utveckling. Min och Jackens. Fram till att vi debuterade vårt första riktiga spel, som även det fick ett eget inlägg. Jag är otroligt lycklig över att jag valde och dela med mig av den tiden. Jag kan läsa tillbaka idag och komma ihåg precis hur allting kändes. Det är så starka minnen och mina texter är bara en liten påminnelse om dem…
Hahah åh… Älskar den kaxiga meningen…
Alla dessa inlägg hittar ni i kategorin ”Nordic Knights”
Jag tänker inte slarva med dokumentationen nu heller.
IOR’s resa ska dokumenteras från start, precis som Jacquards. Det är IOR som kommer att få fortsätta åka på alla kommande tornerträningar. Jacquard ska få slippa det, hans tränings-tid på bortaplan är över då resan tar för mycket på honom. Däremot är det Jacquard jag kommer och ställa upp med på alla kommande spel tills den dagen jag (och de ryttar-ansvariga) tycker att IOR känns redo. Den dagen kommer, det vet jag, men det kommer att krävas mycket arbete från min sida. Kan nu på en gång säga att den allra första träningen med IOR gick så bra det bara kunde gå för att vara första träningen. För att vara en mycket förvirrad häst. Hihi… Så ja… Ni kommer garanterat få mer detaljer om den träningen och mitt nya projekt, vägen till tornerhäst.
Sen kommer min nästa tanke. Undrar hur många tornerhästar jag kommer hinna ”utbilda” under min livstid?
Blandade känslor svåra att sortera
Categories: Från mina tankar & mitt ♥, Hästarnas dagbok., Tornerspel
Ibland så måste man ta svåra beslut i livet och inse att verkligen är något annat. Vissa sanningar är lättare att acceptera än andra och har ni någon gång känt den lilla sorgen över att någonting faktiskt går bra? Och att det går så väldigt bra gör bara verkligheten ännu svårare att acceptera. Jag har egentligen redan tagit ett beslut, och den är så självklar att det finns inte så mycket och diskutera om det egentligen. Jacquard, min älskade, underbara, vackra connemara på 20 år ska få slippa transport-resor i onödan. Han mår så fruktansvärt dåligt av att åka släp att det inte är värt resan. Han är såpass gammal så det är inte värt och hitta andra alternativ till resor. Finare och stadigare släp är dessutom svårt att hitta. Varje resa stressar honom, något otroligt, och stress sliter på hälsan det vet vi alla. När vi kommer fram på plats hinner han knappt återhämta sig innan hemfärden, så ja… som sagt, det finns inget och diskutera. Han ska få slippa dessa resor.
När jag tränade honom igår, och han kändes sådär fruktansvärt fin. Helt galet vad fin han har blivit. Problemen vi haft blir mindre och mindre för varje pass. När man tränar och det känns som om allting plötsligt bara går väldigt mycket framåt, är det ens okej att känna sig lite ledsen över detta? Vi kommer aldrig att kunna åka ut på speciellt mycket äventyr. Utvecklas ännu mer tillsammans med tränare. Vi kommer, om jag nu tar detta självklara beslut, inte ens kunna åka och träna tornerspel… Han är stark i kroppen och kommer att hålla många år till om jag fortsätter att träna honom så hållbart som jag gör nu, men ändå såpass skör att resan sliter mer än vad träningarna ger.
Där känner jag sorg i hjärtat, för jag vill ju faktiskt honom det allra bästa vilket även innebär att ta bort det vi brinner för. Det vi tillsammans hittade och fann fruktansvärt roligt. Han är och förblir nyckeln till ett av mina största intressen, och det är så jäkla surt och orättvist att han blev en av dem som fann transport-resorna obehaglig som gör att vi kanske inte kan fortsätta träna detta som vi älskar så mycket. Eller är jag egoistisk nu? Som känner mig ledsen över hur verkligheten ser ut. Kanske, jag vet inte…
…jag vet bara att beslutet är självklart av den anledningen att jag vill min älskade, vackra, stridslystna häst det allra bästa. Om det så innebär att ta bort det vi faktiskt gör och brinner för idag…. Så när jag just nu ser hans glada öron och pigga ögon, har jag svårt att sorterna de olika känslorna av lycka, glädje, kärlek, orättvisa, ledsamhet, vilsenhet och skuld över att jag känner så som jag känner. ♥
Min riddarkaraktär
Categories: Nordic Knights, Tornerspel
2012 debuterade jag som Svarte Riddaren i Nordic Knights tornerlag… Sedan dess har jag ridit under det namnet, något som jag troligen kommer och behålla ett tag till framöver…
När jag gjorde slutprojektet under gymnasiet så valde jag och skapa en riddarkaraktär från grunden. Jag fick tack vare det projektet enormt mycket nya kunskaper om just riddaren under medeltiden, hur dess status var och vägen till hur man blev riddare. Genom en fantastisk föreläsning från Patric Fälldin, han som grundade Nodic Knights, gjort alla mina vapen och som lärt mig den lilla kunskap jag har om just vapenteknik. En person som hjälpt mig enormt mycket från min allra första träning till mitt allra första spel, något jag än idag, fortfarande är otroligt tacksam för. Utan hans hjälp, hans vägledning och träning så skulle jag aldrig ha kallat mig riddare idag.
Vad jag också gjorde under projektet var och sy ett schabrak….
Jag gjorde det så simpelt som möjligt bara för och hinna med. Tredje året var inte det roligaste kan jag lugnt lova. Kan också lova att jag säkert la ner dubbelt så många timmar på det här projektet än vad som var kravet, och ändå känns det inte tillräckligt!!! Schabraket fick bli svart (såklart) med röda linjer, och det är så jag har ridit under de två senaste somrarna… Tyresö Spelen & Skokloster Spelen 2013 & 2014…. Samt ett sponsor-spel och ett privatspel 2013.
Men är jag nöjd? Nej ^^
Det är först NU jag faktiskt skrivit en beskrivning om min karaktär och att ändra även på schabraket känns väldigt angeläget! Därför har jag ett mål nu under vinter/våren… Jag ska göra om, göra rätt. Jag har hittat ett motiv som känns rätt, som ska göras om till min vapensköld. Ni vet den som man oftast kopplar ihop de olika riddarna med… Som silvertranans Trana… Peter den Stores Hjälmkrossare… Oftast, eller det ska egentligen alltid finnas en mening med vilket utseende man har på sin vapensköld och varför man har den. Min vapensköld, den ni inte vet om än, den jag inte har skapat än, är också ett självklart val för mig. Man kommer och kunna koppla ihop det med mitt ursprung, något som jag ska känna mig stolt över. Sen så kommer jag med tiden att utveckla min karaktär ännu mera… Men en sak i taget, allt får ta den tid som det är meningen att det ska ta. Nu fokus schabrak och vapensköld!
Vad jag kan avslöja är att jag kommer och ta bort den röda randen och lägga dit en ny rand, i en mycket mera ”blodröd” färg. Randen kommer högst troligen att vara i en helt annan tjocklek… Och den ska få fortsätta runt hela hästen… Alltså rama in allting, ungefär så som Svarta Korpen har det.
Vad kan jag säga om min karaktär?
Han är mystiskt, ingen kan riktigt svara på vart han kommer ifrån, men det ryktas om hans ursprung tack vare betraktelsen över de avslöjande detaljerna på de vapnen han bär…. Det är ingen som heller vet vad han är ute efter, eller vad han står för. Lika fort som han tycks försvinna i mängden så smyger han upp längst rännarbanan som från ingenstans. Den svarte riddaren hetsar aldrig, han har aldrig ett behov av att göra sig hörd, då hans styrka ligger i tystnaden av den atmosfär som omringas av honom. Han har ingenting och bevisa för någon, utan väntar lojalt på sin signal innan han tillsammans med sin häst ger sig an sin uppgift, med ett enda fokus på att klara den. Bakom hjälmen gömmer sig en blick som ser rakt igenom en och man tror sig veta att långt innanför den svarta skepnaden av de blodröda detaljerna, finns det ett rättvist hjärta som bär på det ena och det andra av andras bördan.
Tyresö spelen 2014
Categories: Allmänt, Nordic Knights, Tornerspel
Jag kände först att jag tappa mina ord, men kikade på ett album av Nordic Knights fotograf (Lotta Larsson) och tror min finna dem igen. Min första tanke är, när är Skokloster? Jag längtar och längtar och det känns som en evighet tills det blir den 23 Juli…. Fast det bara är ca en månad till dess, och vet ni vad? TIDEN GÅR SJUKT FORT. 2014 är redan halvvägs på året.
Liten Notis
I ”normala” fall bloggar jag senast en eller två dagar efter spelen, för att hinna samla mig samt behålla det friska minnet. Det tar mycket på en, att leva sig in i en annan värld. Intensivt och kort gå in i en bubbla man sen så gärna inte vill gå ur igen. Den här gången fick jag verkligen kasta mig ut och och in i en annan, direkt efter spelet under söndagen lastade vi min riddarhäst (Jacquard♥), åkte hem, bytte packning och BYTTE HÄST (till Ior♥). Satte fart mot en annan del av mina intressen, intensiv-utbildningen i frihetsdressyren. Vi kom fram klockan 05.00 på måndag morgonen. Utbildningen började 09.00 samma dag. Tufft, men värt det. Nu några veckor och arbetsdagar efter den dagen känner jag mig back on track igen !
Snabbt sammanfattat så var det GRYMT bra jobbat av alla Norciare!
Vi var kort om folk hela tiden och själva roddningen före och efter (upp/ner byggnaden av HELA byn) gjordes av hela… fem tappra personer. Non stop working under ca 3-4 dagar. Stor eloge till dem! Men även till alla som jobbade hårt under de två dagarna då eventen hölls. Överlag var det två mycket lyckade dagar, med fint väder, mycket folk och glada turister! Jag som riddare, är glad över att få vara en del av detta evenemang. Det var två år sedan vi befann oss på Tyresö sist, och den största skillnaden nu från då är ju att vi faktiskt hade hela byn med oss. Så roligt!!
Bra första spel på säsongen.
Det kunde faktiskt inte börjat bättre. Nästan alla riddarna tog alla tre ringarna första dagen (vilket är den andra grenen) och det var överlag mycket träffar. Denna gång hade vi även en ny (helt underbar) saga, som vi troligen ska fortsätta köra på säsongen ut. Den gör hela spelet lite mer spännande och går på rim rakt igenom! Varje gren hade sin egna ramsa som passade in riktigt bra. Jag ska inte berätta om själva sagan, för den får ni faktiskt komma och se i sommar på Skokloster istället! Men riktigt bra är den. 
För er som såg spelet och sagan så kan jag upprepa att slottet och drottningens lag vann båda dagarna! Bra jobbat. Det var ruskigt jämnt båda gångerna…. De riddare som var med under båda dagarna var Svarta korpen, Silverbocken, Andreas Lejon, Peter den store, Silvertranan, Sir Patric, Tomas den förvirrade och (jag) Svarte Riddaren.
Vad som är gemensamt med alla spel är att publiken får hejja fram ”dagens riddare”.
I slutet av varje spel måste publiken ropa, tjoa och hejja så mycket de bara kan när deras favorit ropas upp i högtalarna! Den riddare som vars trogna fans röster hörs högast av blir då dagens riddare. Under lördagens spel blev Sir Patric favoriten. Medan Silvertranan vann alla hjärtans under söndagen.
Sir Patric poch hans fina häst Flipper. 
Två år sedan debuten
För två år sedan debuterade jag och Jacquard på Tyresö. Sommaren 2012 var alltså den första gången vi deltog i ett spel. Om det spelet, och alla träningar fram till dess har jag bloggat om på den här sidan… Vägen från en dröm till verklighet, som för mig gick fortare än vad jag vågade hoppas på. Det går inte ens att beskriva den känslan. Jag är så himla stolt över min lilla häst! Han har verkligen överbevisat vilken liten stjärna han är. En häst som tidigare i livet varit så osäker att han gått omkull av rädsla, dränks i svett av minsta lilla skottljud, dött inombords av att man bara håller i ett ridspö, klarar idag av både skott på nära håll, eldshower och att jag med ett vapen i min hand slår på frukt, eller med en lans rider an mot en annan riddare. Han till och med klarar av att en annan häst möter oss med sin lans siktad mot oss. Det är otroligt.
Två år sedan…
Träning ger färdighet…
…för första gången på länge höjde vi ribban på den svåraste grenen.
”Man mot man”, är en gren man aldrig kan bli för bra på. Det är en gren man alltid alltid behöver träna mycket på. Den är svår och innehåller mängder med risker. Även den vane riddaren hamnar i lägen där små misstag kan innebära stor skada. Det är inget man ska undvika och berätta om, för så är det. Det jag gillar med Nordic Knights som lag är att säkerheten kommer i första hand. De skickar bara ut riddare som de kan se är redo för spelen. De har krav på SÄKER utrustning och träningarna där man fokuserar väldigt mycket på vapenhanteringen. För skulle den vara osäker, så är man inte redo att få visa upp det i skarpa lägen. Sen så får man all hjälp man kan få på träningarna, och det finns ju inget roligare än att se alla nya som plötsligt börjar träffa klockrent efter en genomgång av hanteringen!! Så roligt! Tänker tillbaka på mina första träningar, fick verkligen testa allt! Det var positiva ord hela tiden och det märktes tydligt att de älskade detta och verkligen ville dela med sig av sitt intresset.
Tillbaka till grenen…
Under förra året på Skokloster spelen träffade jag inte min ”motståndare” en enda gång under ”man mot man”, om jag minns rätt. Hur många spel red jag då? Tre kanske? Vilket gav minst sex försök. Minnet är svagt, men rider lite färre spel än övriga riddare på skokloster då jag istället är med varje dag på bågskytte-showerna (fem dagar). Vad missarna berodde på kan vara många, men allra mest för att det är svårt. Ruskigt svårt. Man ser knappt ens sin häst med sin plåthjälm på, håller tyglarna i samma hand som den stora skölden och ska på det, hantera en lååång lans och lyckas sikta den på rätt punkt på motståndarens sköld i exakt rätt läge för att faktiskt lyckas träffa säkert och bra. Samtidigt som man måste hålla sin egna sköld rätt vinklad för att på bästa sätt skydda sig själv. Hästen får inte kasta sig undan, vika in huvudet eller gå snett på något sätt. Har ni någon gång tänk på hur SVÅRT det är att rida sin häst helt rakt?? Ens på dressyrbanan utan 30 kg rustning och saker i varje hand. Ja ni hör själva hur det låter.
Den här gången hade jag tränat lite extra inför den här grenen. Bett andra ögon och kolla lite extra på min teknik och försäkra mig om att det faktiskt såg bra ut. Om jag faktiskt höll skölden rätt, om jag faktiskt siktade säkert, träffade rätt och om min häst faktiskt gick rakt utan att vika sitt huvud. Allt för att jag skulle slippa tänka på alla detaljerna, våga släppa den kontrollen och börja lita på mig själv att det faktiskt ser bra ut, vi klarar det här. Jag håller skölden rätt, jag siktar säkert och min häst gör det han ska. Jag tror det är hemligheten för att lyckas, när man är helt säker på sin grej genom att vara såpass förberedda att man faktiskt vet vart man har allt och sin häst redan innan allting börjar. När allt det här plötsligt föll på plats så satte vi även den grenen under spelen. Vi träffade mer än vad vi missa, men det roligaste var…. Vilken revansch känsla man fick inför!! Det var som om man samlade ihop alla tidigare missar från tidigare grenar, då ”man mot man” är grenen som utspelar sig sist, och så omvandla de känslorna till extra mycket energi för att bevisa för publiken vad vi faktiskt går för. hihi.
Vi när vi senast innan spelet tränade.
I hantverk så syns det att det är handgjort, i tornerspel syns det att det är svårt.
… Fina ord från en fin vän. Han visste precis vad jag behövde höra. Helt klockrent och precis så är det. Jag ska ta med mig den meningen till varje framtida spel, viska den för mig själv och min häst innan allting börjar och påminna mig om dem orden efteråt när det är slut. Jag rider tornerspel just för att det är så spännande och roligt oavsett resultaten, just för att vara med om den där obeskrivliga upplevelsen. Att få vara en del av den, och få dela med mig av den till dem som inte hade någon aning innan vad allting handlar om. Det handlar om allt ifrån prestation. Man får inte glömma att det redan är en prestation att vara med från första början.
Skulle någon fråga mig idag ”varför gör du detta?” Så hamnar macho-stämpeln och bekräftelser så långt ner det bara går på listan över mina svar. De finns alltså inte.
Däremot är jag en människa som hela tiden alltid, alltid försöker göra mitt bästa med allt. På så sätt kommer jag alltid att vara en människa med höga krav på mig själv. Krav som jag nu för tiden försöker (ska) nyttja till något positivt. Som att gå ut från ett ”misslyckat” spel med det leendet som bevisar varför jag faktiskt gör det jag gör.
Den grymma fotografen till samtliga bilder
med svart och vit ram är
Nordic Knights egna, Lotta Larsson.
Äntligen!♡
Categories: Nordic Knights, Tornerspel
Vi är påväg. Med mitt hjärta i transporten mot Tyresö. Halv vägs framme. Det pirrar i hela kroppen, känner mig nästan lite nykär! Som vi har längtat!! Med sommar i luften och allt. Ikväll kör vi ett genrep med resten av gänget. Så snart vi är framme så bygger vi hage åt Jacken och ganska strax därefter gör oss ordning för genrepet. Alltså ett spel, precis som om det vore ett skarpt läge. Med musik, gycklare, banväpnare… ja så likt som möjligt fast utan turisterna. Ett perfekt tillfälle och testa nya riddare och hästar fall de är redo för det riktiga sen. Vi har nästan alltid sådant dagen innan spelen kör igång. Det var så jag och Jacquard började… Vi var med på genrepet till rosersberg 2011… sen när första spelet var så stod vi bredvid, inspekterade showen och tuggade gräs typ. Åh minnen…. kommer ihåg allt så himla väl. Och fina orden jag fick höra kvällen efter genrepet… ♡
Sen så var det Tyresö, sommaren efter som jag och Jacquard debuterade. DEN känslan! Oj vad nervös jag var. Det var det häftigaste vi har varit med om tillsammans. Över 5.000 i publiken… sjukt. Finaste känslan var ändå när vi, mitt i spelet, tog ett gemensamt andetag och slappnade av.. tillsammans. Samtidigt. Det är något jag kommer att ta med mig för resten av livet. Och nu är vi påväg till samma ställe… fast 2 år rikare på livet.
OOj vad ROLIGT vi ska ha det!!!
Vi för två år sedan…
Det är DU som formar DIN framtid.
Categories: Från mina tankar & mitt ♥, Tornerspel
Ska vi välja och leva efter att imponera på andra eller efter att göra det vi vill göra? Att tänka tillbaka och då gissa sig till att ens framtid skulle bli som den blev skulle få oss och tänka, var det ens möjligt? JA det var det. Det är det. Ingenting är omöjligt. Så fortsätt kämpa med vad det nu än som gör dig LYCKLIG. Idag äger jag en häst jag för fem år sedan aldrig ens vågade drömma om att få äga. Imorgon rider jag tornerspel, tillsammans med Jacquard, för tredje sommaren. Något jag för tre år sedan trodde skulle ta ett par år innan vi skulle vara redo… Allt kan gå. Lyssna på känslan och brinner man tillräckligt mycket för något, då har man styrkan att klara det.
Min världs finaste 20 åring. ♥
