Sen vi flyttade Ior till hans nya stall, början av månaden, har vi inte gjort så mycket. Vi har anpassat oss till nya miljön och jobbat lite med att få upp vikt som han ganska snabbt rasade i. Nu är han tjock och glad igen efter lite anpassad foder och jag känner mig motiverad att utveckla oss! På söndag åker vi igen till Hällekis, faktiskt sista vändan för året. Vi ska utbildas vidare inom frihetsdressyr, steg 3 av Rebeccas utbildning på 4 steg. Denna gången kommer vi att kolla vidare på formgivningen samt lösarbete på mer öppna ytor. Något jag och Ior redan har smakat på en del, förfiningen av kommunikationen. Efter den veckan ska jag börja kontakta alla som en gång kontaktat mig om träningar, ber om ursäkt att det blivit utdraget. Mitt fokus har varit på andra håll, men min tanke är att jag mer och mer ska börja satsa på hästeriet nu… 
…. drömmer…
Något jag drömt och fortfarande drömmer lite om är inte bara och utbilda / motivera andra. Jag har den där drömmen som är ganska så vanlig bland oss, att få jobba och utveckla hästar. Att få den osäkra hästen att känna sig trygg, att göra den där ponnyn hanterbar för nybörjaren och att träna upp showhästar. Jag inser att jag skulle behöva ha ett eget stall och mycket plats för många hästar och jobba 24/7 om jag nu skulle kunna leva på min dröm, men att tänka stort är ett litet steg i rätt riktigt. Jag har bara ett liv, vill ta vara på det.
Tålamod och tajmin, showhäst på olika håll.
Just nu har jag lagt enormt mycket arbete på frihetsdressyren – lösarbetet. Trickträningen går segt… Det tycker inte jag är lika roligt och träna, vilket många redan har förstått. Men vet ni vad? Det går trots allt framåt! jag råkar ha den där bra egenskapen som kallas för tålamod, tålamod och tajming som jag har förstått det som a och o i trickträningen, eller över huvudtagen när man jobbar med hästar skulle jag säga. Att låta allt ta tid, låta allt sjunka in hos hästen och att i rätt läge förklara för hästen när den gör rätt och vad den ska göra. Jag känner att ska jag ha riktiga showhästar så måste jag bli duktiga på att lära dem tricksen. Det är ett plus i kanten, även om jag tycker att själva frihetsdressyren är bra mycket coolare… i upplevelse och känsla och allt!
”Men Ior är redan en showhäst!”
…. Sa min syster när jag nämnde att jag gärna vill sätta dem där tricksen snart, och det är ta mig tusan sant. Att vara en tornerspelshäst är rena bedriften… Plötsligt höjdes även han upp till skyarna av okänt folk. Icke hästkunniga människor vill lära sig rida på honom, ”en riktig ball häst”. Jag kan bara förstå det, och hålla med dem. Fantastiska häst! Dock aldrig till salu, eller inget som vem som helst ska kunna hyra. På hans rygg ska inga okända människor får sitta på för nöjes skull, bara dem som minst ber om det men som också mest uppskattar det och aldrig annars får uppleva det. Patric från tornerlaget åker ofta ut med sin häst i full mundering och hälsar på barn med funktionsnedsättningar, sjukhus, ja ni förstår. Har hört lite med honom och tanken är att det är något jag och Ior också ska hänga med ut på ibland… Min numera lilla showhäst ska även få bli terapihäst… En till dröm i drömmen som blev sann. Det tar aldrig slut det här…
Inte inlägget heller, så mycket jag skulle kunna spinna vidare på. Men då förlorar jag nog hälften av alla läsare, så vi stoppar här. Om en vecka rullar vi igen… Det saken är säker!
