Categotry Archives: Frihetsdressyr

Den här dagen har varit den segaste på länge men på ett sådant där bra sätt. Har sovit länge och hängt med Mini (han kommer alltid få heta så nu för tiden). Sitter just nu bland mina söta grabs och ska plugga samtidigt som de kör awesome kortspel av olika slag.

IOR IDAG…
Tog honom till ridhuset en stund för att träna lite till från marken… Det går, men idag var han lite för ”på”. Och jag hade bara ett litet utrymme att befinna mig på (fanns andra i ridhuset samtidigt) så jag kunde inte riktigt testa gränserna. Det är skitbra att han kommer till mig, men han kommer liiite för nära. Även om han respekterar mig (eller gör han det?) och jag vet att han aldrig skulle springa på mig så blir ju det ett litet problem. Kan tänka mig att det ser crazy ut när han kommer mot mig… När han naffsar och ah.. Jag hoppas och vet att jag kommer få bra hjälp & vägledning nästa vecka.. och ÅHHH ska avslöja snart för er som inte redan vet gaalet, om tre dagar åker vi!

2011/2012

Vi tränar & vi leker.

Igår så på promenixade jag ner till ridhuset med Ior.
Jag hade repgrimman på och ”sticken” (vet ej exakta namnet, men det är princip ett lite längre spö, starkare som en pinne med ett rep längst ut, ser ut som en kraftigare piska). Det var första gången nu som jag tränade själv på det ”nya sättet” jag testar på nu, första gången som jag tränade själv med sticken. Tidigare så har min kompis Hanna vart med, som är lite mer van med det än vad jag är.

Jag tänkte dela med mig av vad vi gjorde, mina tankar kring det och hur vi jobbade oss fram. Jag är ingen expert, ingenstans. Men jag lär mig, även om mycket hänger på rätt/korrekta signaler så hänger det mesta på känslan. Och att testa sig fram… 

Det gick.. sjukt bra.
Jag jobbade lite som vanligt, såg till att han respekterade mig och sticken. Att han backa när jag bad honom, att han kunde flytta undan baken med endast små, små signaler. Att han kunde göra det, trots att jag inte håller i honom. Får helt enkelt honom att fokucera på mig och respektera sticken (utan att se den som en piska).

Därefter tränade jag lite med repet som sitter på sticken.
Jag vill ju inte att han ska vara rädd för ”piskan”, eller ska vi kalla det för repet? Svingar jag det mot honom så vill jag inte att han ska springa ifrån det, det ska inte vara något obehagligt. Samtidigt som han ska respektera den. Respekten skrev jag om nyss, här ovan. Men för att han ska förstå att sticken&repet faktiskt är vänligt så klappar jag honom med den, stryker den överallt på hans kropp. Sen så ställer jag mig bredvid honom och så svingar jag repet över ryggen på honom. Idag rörde han inte en min och hade inte en endaste tanke på att fly undan repet som första gången vi jobbade med den (den gången Hanna var med). Och det är skitbra!!! Jag måste ju trots allt ta sats med handen, göra en obehagligt rörelse (som om jag skulle ta sats för att piska honom) för att repet faktiskt ska ta sig över ryggen. Såå stolt över hjärtat.

Sen så lekte vi…
Alltså jobbade på att han skulle komma till mig. Jag backar och så gör jag obehagliga rörelse med repet, svingar det över hans rygg samtidigt som jag backar. Tanken är att han ska komma till mig trots obehaget från repet, jag tror att det är lite så. Förra gången jobbade jag mycket med att svinga repet över honom, denna gången gjorde jag inte det så mycket. Men följde mig, det gjorde han. Han svingade med huvudet, travade så fort jag snabbade min takt, svängde på en femöring när jag svängde och till och med galopperade till mig när jag sprang bakåt. Det största problemet vi hade var att han var bra mycket snabbare än mig.. haha. Han älskar det! Han lekte och han kom liite för nära ibland, då såg jag bara till att han backa undan lite, gav lite avstånd till mig. Respekten får man trots allt inte glömma i leken.

Allt det här gjorde jag med repet över halsen.
Jag höll alltså inte i grimskaftet, jag jobbade med honom lös (utan att ta av grimman). Två gånger tappade jag kontakten och han stack iväg. Men jag lyckades återta kontakten på det sättet jag önskade, genom att han kommer till mig och inte tvärtom. Sen när allt bara kändes sådär sjukt bra så avslutade jag träningen.

Jag kan inte hitta en mer energi-givande häst.
Han är drömmen!! Så sjukt rolig att jobba med, han ger allt och han älskar det här. Han busar, slänger med huvudet, samlar sig och vill bara göra mer och mer och mer. Skulle jag träna kommunikationen 6 dagar i veckan så VET jag att vi skulle komma långt. Men den möjligheten finns inte, tyvärr. Jag kan bara hoppas att vi i framtiden, innan våran tid tillsammans är över kan få den möjligheten.

Det här är verkligen livet för mig och jag tänker erkänna några saker till er ikväll, som verkligen är rena beviset på det. 

Oj vilken vändning den här dagen fick. Söndagar brukar vara inte-behöva-göra-något som resulterar med en lätt ångestkänsla… osv. Har precis kommit hem från stallet fylld med lycka, motivation och adrenalin. Världens bästa Hanna kom över och vi lekte hela kvällen med mina hästar från marken, en åt gången. 

Såhär jobbade vi med Ior.

Hanna fick hjälpa mig lite till en början. Hon har lite mera erfarenhet trots att hon är två år yngre, så har hon jobbat med sin häst längre från marken än vad jag har med mina. Plus att jag känner mig säkrare sen med min egna kroppskontroll när jag själv först fått betrakta någon annan duktig jobba med hästen. Vilket är otroligt viktigt, man ska kunna läsa av hästen och vara tydligt med vad man vill på samma gång.

Först checkade vi av att flytta bakben, framdel, backa osv innan vi vande honom med (hjälp)redskapet som kallas för sticker? Det är som ett längre spö med ett långt snöre på, ser nästan ut som en långpisk fast det är mer en pinne än ett spö. Det gjorde vi klassiskt genom att han ska lita på att vi inte ska slå ihjäl honom med den, att den inte är farlig, samt att man ska kunna svinga snöret över ryggen på honom. Sedan så svingar man över snöret under rörelse också, hela syftet är att hästen ska komma till dig, vilja komma till dig och finna tryggheten hos dig. Handlar mycket om känslan och rätt ögonblick, det är mycket att hålla koll på… Gick förvånansvärt riktigt bra mot slutet då han följde mig lös trots att jag svinga snöret över ryggen på honom. Tillslut var det nästan lite för roligt och han kastade med huvudet och nästan så han var snabbare än mig, man får hitta gränserna också tror jag. Så gullig, tuff, snäll och ball men ändå samtidigt så skeptisk. Det är en lång väg att gå om jag någonsin ska kunna få honom att släppa kontrollen, och helt fullt ut lita på mig, vildingen. Men åh vad jag älskar min häst, sanslöst mycket.

My wolrd’s greatest

Så himla glad att jag har Hanna som vän, en riktig sådan för livet, någon att riktigt kunna snacka filosofi med och emellan det skit om allt eller inget.♥

/ Trulsdotter

♥ Motiven väger upp kvalitén ♥

Världens bästa I&J

På Jacquard avslutade jag, som jag alltid gör när det finns möjlighet, med lite frihetsdressyr. Han slappnar nämligen av och sänker sig så otroligt bra i skritten då, nästan med mulen i backen. Målet är att även få honom lika avslappnad i traven, och tillslut även galoppen såklart. Sen med skolorna behöver jag nog en instruktör som hjälp till, jag kör bara på känsla. Just nu tränar vi på halter, volter osv.

Allt går tio-gånger-lättare när vi är själva i ridhuset, han tappar koncentrationen lite mer så fort andra hästar med. Blev därför en kanon-bra träning nu när Sara red Ior samtidigt! Man måste ju träna på det med, och sällan det finns tillfälle såklart… Här är det inte det vanligaste att någon sitter och rider utan träns… ^^

/ Trulsdotter

Åh om tiden räcker till i helgen… Kanske man ska bygga upp sina mål för året lite? 

Skulle bara skriva lite kort uppdatering… Men spårade lite med tankarna… Skulle kunna skriva en hel roman, men nu måste jag göra ordning mig. 

Enjoy! 

Äntligen kan man börja sätta igång hästarna igen!
Var ute på promenad med Ior igår, alltid lika spännande Han var pigg, glad och knasig. Precis som han ska vara. Finns alltid en risk att jag ska tappa honom, har redan hänt ett par gånger och det förklarar ju sig själv kanske lite? Han är speciell, världens snällaste men med ett vildhäst-hjärta. Som mycket väl kan bero på att han växte upp i Irrland som en vilde, är hundra på att det är det som i grund och botten gör honom lite otäjmbar…

Jag tvivlar inte på att jag skulle ha en riktig själsfrände bredvid mig livet ut fall jag helhjärtat skulle satsa på min och Iors relation. Hade jag haft tiden hade jag inte tvekat… Jag tror på riktigt att man aldrig kommer kunna göra honom 100% lydig samtidigt som han får vara lycklig. Bråkar du så flyr han undan eller protesterar, frågar du övervägen han det mest bekväma och tvingar du blir han för all tid skeptisk. Man måste övertala och och få honom att förstå. Som är en konst, en riktig svår sådan. Jag är en nybörjare och långt ifrån kunnig den delen av hästhållning.

Det är därför jag blir lyrisk över att Honza kommer till Sverige, därför jag åker 6-8 timmar resa till Rebecka minst en gång om året, lägger ner mängder med pengar för att lära mig av dem som redan börjat eller förstått. 

Men jag tror, att det viktigaste för att förstå är att själv sätta sig in i frågan. Hur vill jag att vår relation ska se ut? Räcker det såhär långt? Vad menas med vänskap och trohet, respekt och ledarskap? Vem ska jag lyssna på? Det finns så många frågor och så många svar…

Målet är inte att hästen ska göra allt du ber om, utan vilja göra det.

Min grymma vän & fina häst

/ Trulsdotter

Har varit död under dagen, hästarna fick njuta av det fina vädret i hagen. Så tog jag mig en promis med bästa Jacken nu under kvällen. Säger godnatt med dessa två helt underbara videos… Honza…

[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=K5ZmDkhqhW8&feature=plcp]

[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=oHQczRbBHxI&feature=related]

Snart, snart, snart så… Längtar ihjäl mig… Åh ni skulle bara veta!!  

Ior fick arbetas från marken av Hanna idag!

Han var så duktig!! Det kändes väldigt nyttigt för mig att se någon annan arbeta med honom, Hanna är grym, lugn, tydlig med kroppsspråket och vet vad hon sysslar med. Hon klarar av situationer jag inte riktigt fått kläm på, så det var väldigt intressant och lärorikt att se hur hon löste dem! Ior fick mycket positiva ord också och hon tyckte han var fin i kroppen samt rolig att jobba med, *wiie*, fina killen.

Såå skönt att ha en duktig vän med samma intresse och ett bra tänk med hästarna, inte första gången jag säger det, men jag beundrar henne verkligen, klok är hon också!