Categotry Archives: Från mina tankar & mitt ♥

by

Kvällens tankar

No comments yet

Categories: Från mina tankar & mitt ♥

Ibland funderar jag över vad jag delar, eller egentligen mer över vad jag väljer att inte dela. Träningen och livet med hästarna har blivit lite av en självklarhet och dela med mig utav. Dels för att det är en stor del av mitt liv, dels för jag har massor av vänner som uppskattar och gillar att följa oss, mig och hästarna. Men mycket för och inspirera. Inspirera till att våga göra det man vill här i livet, vara stolt över det och att lyssna på sig själv. Ha ett öppet sinne. Jag får många kommentarer om mitt delande, inte på nätet utan på riktigt. Det är både helt störda uppfattningar om att hästarna verkar vara mitt enda liv och uppskattningar om att det är roligt och följa…. Tänker inte spekulera kring det, alla kan ju få tro som dem tror, då det inte gör mitt liv varken mer eller mindre intressant för det. Jag bara gillar att dela den biten och allt annat, som till exempel vilka jag umgås med för stunden, behöver inte resten av världen veta.

Idag, just idag har jag varit väldigt lycklig och mitt i det väldigt sorgsen i min saknad. Blir så ibland, när man känner så starkt åt det ena hållet slår det lätt över åt det andra. Tog denna dagbok till hands och skrev av de känslorna… Vilket jag kan tycka är lite vackert och göra ibland. Delad glädje och delad sorg. Vi alla känner igen oss i något och ibland kan det vara skönt och bara spegla sig i någon annans ord. Och jag vill tro att även de texterna ibland kan stärka någon annan, eller att det finns en mening med att dela med sig av dem med. Vi är ju trots allt bara människor.

image

by

Jag saknar dig

No comments yet

Categories: Från mina tankar & mitt ♥

Det enda jag vill är att du ska komma tillbaka, vi var inte klara än. Du skulle få en fantastisk sista tid, ännu bättre än vad du fick. Jag saknar dig varje dag, men idag kan jag inte tänka på något annat än din sista. Jag ser framför mig hur du faller, hur livet försvinner från ögonen. Jag tänker på när jag lämnade dig för sista gången, eller alla andra gånger under den veckan då du såg ut över boxkanten med dina pigga ögon och spetsade öron. Jag tänker på när jag såg dig i hagen, när jag såg dig hoppa på tre ben och visste direkt, det är kört. Det som inte fick hända hände. Ingen annan hade klumpen i magen jag kände då, inte tog det seriöst när jag sa att du haltade. Alla andra gick bort när jag gick till dig. Men det var sista gången jag grät vid din sida. För jag var så jävla stark, har fan aldrig varit så stark förut. En hel vecka höll jag mina känslor i din närhet, kände ingen sorg, ingenting som skulle kunna få dig att må dåligt. Jag tog sömntabletter natten innan du skulle försvinna, bad om att inte få det där smset som skulle bekräfta. Jag ville inte, jag ville inte veta av det. Jag kunde åka till stallet dagen efter du försvann och städa undan, ta ner namnskylten och packa ihop dina grejer. Livet går vidare, det gör det alltid. Tack, tack för allt. Genom det svåra var du mitt ljus i mörkret och min hjälte. Du kommer alltid vara min hjälte. Alltid… 

IMG_6921

by

Blandade känslor

No comments yet

Categories: Från mina tankar & mitt ♥, Frihetsdressyr, Hästarnas dagbok.

Äntligen!! Just nu rullar vi igen från Stockholm till Götene, Hällekis Sätteri, Horse-vision, Mariestad…

Jag och min häst Ior kommer och träna fem intensiva dagar för Rebecca Dahlgren i frihetsdressyr steg 4, sista steget av frihetsdressyr intensiv-utbildningen. Sedan ska vi träna två dagar för Honza Blaha igen. Som råkar vara kanske en av världens skickligaste på just frihetsdressyr. Så det blir sju sjukt intensiva dagar med både praktik och teori. Det blir sista kurs-vändan för iår och det ska bli så intressant att gå igenom årets alla kurser och räkna ut hur långt vi har tagit oss. Tänk att det bara var förra året i maj vi började träna för Rebecca Dahlgren för första gången… Helt sjukt galet vad vi har utvecklats på den korta tiden!!! Fantastiskt egentligen. Och min häst..? Alltså wow vad han är GULD och JUVELER värt. Om inte mer….♡

image

image

Som jag också säger varje gång jag åker iväg för och vecko-kursa, är att det är precis vad vi behöver. Eller vad jag behöver. Kvalité tid med min vackra häst. Gå in i en bubbla för en vecka och bara fokusera på annat så att man släpper allt det andra. Jag är lite vilse i livet, har ingen direkt plan och har bara tagit dag för dag. Osäker på så mycket…. Det gör mig lite olycklig, ostrukturerad. Ger mig en obalans med toppar och dalar. Allt blir som det ska bli tillslut, men man måste också börja någonstans. Min magkänsla säger ingenting. Förutom att vara så sjukt velig och spontan… Så veckor som denna är verkligen guld värt. Tänk om någon bara skulle kunna trycka upp en skylt i ansiktet som säger gå dit, gör så. Men det fungerar inte så, tyvärr.

Nej fyfan ibland alltså. Magont. Saknar Jacken gör jag också, som in i helvete.

image

by

Att våga synas

No comments yet

Categories: Från mina tankar & mitt ♥, Inspirations inlägg!

Igår dansade jag igen, femte gången och efter tio gånger ska vi ha en liten uppvisning. För att det är en roligt grej och avsluta terminen på. Det gick inte sådär jättebra för mig igår. Jag hade ätit dåligt och motionerat för mycket med tanke på hur dåligt jag åt. Cyklat över en timma i upp-och-ner vägar, skurat boxar, träna hästen med bara frukost och kakor i magen hela dagen. Så fokusen var inte på topp, inte heller känslan och kroppen ville inte riktigt samarbeta.

Hur som helst, så tränar vi på den här lilla uppvisningsdansen sista kvarten/tio minuterna av lektionen. Så då börjar vi alltid med att ställa oss på två rader, där någon alltid går först och en annan alltid går sist och resterande ställer sig där emellan. Förra terminen gick jag en liknande klass, fast var då aldrig med på den uppvisningen. Jag kommer ihåg hur sämst jag kände mig och hur jag alltid ställde mig så långt bak i våra rader som möjligt när vi väl skulle träna på den dansen vi hade den klassen. Den här klassen står jag alltid först. Inte för att jag ställer mig där, utan för att alla andra ställer sig bakom. Igår ställde jag mig självmant ganska långt bak just för att jag inte riktigt kände för att stå där framme, men trots det trängdes resterande bakom mig i mitt led, så det var bara och kliva fram och börja först igen.

Tänk att den här osäkerheten finns nog lite i oss alla, den osäkerheten jag hade förra terminen såg jag igen igår, och då trodde jag att jag var ensam om den. Att jag ännu en gång såg mig själv i alla som verkligen inte ville stå först.

Man vill vara så osynlig som möjligt, samtidigt som man vill lära sig att synas.

Varför är man så rädd för att synas när det kommer till något nytt? När man inte är ”tillräckligt” duktig? Som när vi hästmänniskor rider ett eget dressyrpass i ridhuset och några plötsligt kommer till läktaren, sätter sig ner och börjar kolla på oss… Visst kan det störa en? Jag tror att nästan alla varit med om den situationen, när tankarna vandrar iväg om vad dessa personer tycker och tänker istället för att bara fortsätta fokusera hästen. Går det bra, då kanske man känner sig lite stolt och rider på, men gör det så enkelt som möjligt för att det fortfarande ska gå bra. Går det sämre, då vill man inget hellre än att ge sig ut på en runda i skogen istället. Man vill synas när det går bra, men gärna inte annars. Måste träna först, måste bli duktig först, sen… 

IMG_3407

Jag tänker mig…

…att vi måste våga bli bättre på att synas mer, även när det inte går vägen. Även när vi tar fel steg i dansen, tappar takten eller kommer ur balans med hästen. Om så eliten ser på eller någon som precis börjat ser på, någon som kanske känner sig till och med osäkrare. Men vad vi också måste ändra på är inställningen till alla andra, hur vi bedömer andra. Allt är ingen tävling, och sjunger någon falskt på musiklektionen så var istället uppmuntrande och glad över att människan gör någon som gör henne/honom lycklig, istället för att snacka skit om det bakom ryggen med alla andra i korridoren. Det är inte programmet idol som sker i musiksalen och ingen har rätt att trycka ner andras förmågor, bara att stärka dem, vilket oftast är tränarens/lärarens uppgift.

Jag tror dock väldigt mycket på att vi överlag är väldigt godhjärtade mot varandra, kan själv inte se att man inte skulle kunna vara det, hel ofattbart från min synvinkel. Men det finns ju kvar i luften för annars skulle vi inte vara så osäkra av oss. 

Mitt mål med den här dansen nu är att faktiskt våga vara med på uppvisningen där man verkligen kommer och synas, trots mina snesteg. Har själva varit med om det ena och det andra, som skitsnack av större grupper, utfrysningar från klubbar, höök-ögon i nacken och människor som uppmärksammat varje lite snesteg jag tagit för sina fördelar emot mig. Det mesta inom ridsporten, tyvärr. Skulle kunna skriva en bok, en roman, noveller och artiklar om mina upplevelser och det ska jag en dag göra. Just nu så speglar jag mig själv i varje människas osäkerhet, och vill inget hellre än att muntra upp och att heja på! För att jag vet hur det är. Och det här blir en perfekt utmaning för mig.

På slutet av danslektionen igår filmade vi varandra så att vi skulle kunna träna själva hemma. Halva gruppen filma, och den andra dansa sen så skulle vi byta. När det var min tur och dansa så vart vi bara tre, jag, en till och läraren. Resterande filmade, och vet ni vad..? Trots att det var för mig en riktigt dålig dansdag så gick jag in i det, lät mig synas och filmas och brydde mig inte så mycket om snestegen. Lämnade salen med en bra känsla, kollade lite på den mer avancerade dansgruppen efteråt och lät mig inspireras. Och DET måste vi hela hela tiden bli bättre på. Att inspirera varandra, peppa varandra och låta oss inspireras av varandra istället för att se ner på oss själva för att någon annan kan mera.

Med detta spontana inlägg välkomnar jag dagen och hoppas alla får njuta på ett eller annat sätt och från och med nu, våga göra fel, våga synas för det kan bara bli bättre.
Puss på er♥

wpid-img_20141003_004805.jpg

by

Min vackraste ♡

No comments yet

Categories: Allmänt, Från mina tankar & mitt ♥, Hästarnas dagbok.

image

Hittade denna bilden häromdagen…. Jag och Jacquard för kanske sex år sen. Jag har ju en helt annan ridstil idag jämfört med då som på bilden, även om jag red sjysst mot mina hästar redan innan, så var det lite fel fokusering på den tiden. Men det går inte att inte tycka att han var otroligt vacker ändå? Tänk att jag han var 15 år där, och blev 21. Jag kommer aldrig att riktigt förstå att han är borta…. Tänk vilken resa vi hade, från den ena stilen till en annan. Jag är så glad att jag hade ett öppet sinne och en ägare till honom som gav mig fria tyglar. Visste ni att jag hade honom på foder i fem år först? Innan jag tillslut fick honom som en gåva och han även blev min pappret. Jag grät av lycka kan jag säga, det var så himla fint. Älskade häst! Du fattas mig ♡

image

by

Jag bara skriver

No comments yet

Categories: Från mina tankar & mitt ♥

Sitter på natt-jobbet nu med lite blandade känslor. Glad och fylld med energi för att jag älskar det här jobbet! Att få finnas och hjälpa till någon annan, vara någon annans händer och med dem försöka göra livet lättare för personen. Lite omotiverad över att jag nu kommit till det läget som vikarie att jag inte får tillräckligt med timmar, där jag måste söka mera jobb, nytt jobb. Och jag vill verkligen inte byta bort just det här jobbet! Trivs så bra med killen jag jobbar hos och alla kollegor runt om honom… Känns som, oavsett vad jag kommer och jobba med om ett par månader så kommer jag, så länge jag bor kvar här ute, stanna kvar som vik. Jag kommer att en dag satsa på mitt drömyrke, men att jobba som personlig assistent kommer alltid vara och varit bland det bästa jobbet jag någonsin kommer att ha haft. Man tjänar ingenting, men man blir glad i själen och det känns för mig mer värt än och tjäna en massa pengar.

Så vad är mitt drömyrke?

Jag kan inte säga att jag vet, för jag har inget specifikt. Min dröm skulle vara att alltid varje dag, få jobba med allt som får mig att må bra. Som ger mig energi. Utmaning och framförallt, utveckling. Allt ifrån att jobba med människor, fotografering, hantverk eller hästar. Så just nu kämpar jag inte för ett speciellt yrke, utan jobbar för och göra min tillvaro här och nu till det bästa utifrån alla förutsättningar. Jag vet att en dag kommer jag stå där med allt jag drömt om, men jag jobbar för att hela tiden leva i en dröm.

Hur väljer man?

Mellan den ena drömmen framför den andra? Att gå igenom den ena dörren som stänger en annan. Jag har fått ett erbjudande som garanterat skulle ge mig sjuka möjligheter till utveckling. Möjlighet till att ha flera hästar och att varje dag få göra det jag älskar på ett fantastiskt fint område med likasinnade. En väldigt, väldigt stor del av mig vill bara packa väskan direkt. En annan, kanske större del säger vänta… och radar upp allt jag kommer och mista och jag ännu en gång packar. Jag har så otroligt mycket på gång och är inte redo för den drömmen, än. Den kommer, kanske i en annan form och på en annan plats men min magkänsla säger att tiden inte är inne än. Så i tanken stänger jag den dörren, enbart på känslan. Men jag tror på den. Jag tror att allt har en mening, men att ingenting är förbestämt. ALLT kan ändras och det man ber om kan man få, det är det som är så magiskt med livet!

Photo on 11-24-12 at 9.02 PM

by

Vad har jag väntat på?

No comments yet

Categories: Allmänt, Från mina tankar & mitt ♥

Jag dansade ju igår, och vandrade vidare mot jobbet efter det tio kilo lättare än innan. Inte för att jag bar så mycket tyngd innan, det bara kändes.. lättare. Jag är så glad över att ha hittat (och än så länge hållit fast vid) denna träningsform utöver ridningen. Vad har jag väntat på i hela mitt liv? Att våga testa något nytt. Att sakta men säkert få lära känna sin kropp ännu lite mera. Få använda nya muskler och att få träna på ”kontrollen”. Att känna kontroll över kroppen är på något sätt befriande, och vackert. Sen är sanningen den att ju mer jag fokuserar på dansen, ju bättre känner jag mig även på hästryggen. Dansen är min nya hobby, men hästen min livsstil.

image

by

Att kliva ur rollen

No comments yet

Categories: Från mina tankar & mitt ♥

Hur upplever ni er själva och hur tror ni att ni upplevs? Jämfört med hur ni egentligen är. Jag har pratat lite om just det med personer som känt mig hela mitt liv och kan säga att det är riktigt intressant och nyttigt att prata om ibland. Jag kan tydligen upplevas som väldigt nonchalant och dryg. Som om jag inte bryr mig speciellt mycket om (eller uppmärksammar) andra runt om, gör mitt och undviker min omgivning. När jag själv har för det mesta tänkt att jag upplevs som väldigt blyg, och då själv inte brytt mig så mycket om det. Säger ingenting i ”onödan”, försöker ingenting i ”onödan”. Flera har svårt för att tolka mig, till och med dem som står nära mig. Riktigt nära. Jag är svårtolkad, man ser och upplever något när jag egentligen tänker något helt annat.

Men egentligen så bryr jag mig lite för mycket och lägger märke till betydligt mer än vad man kan tro. Jag vill så otroligt mycket och inspireras enormt av alla jag möter, av allas olika personligheter. Jag tolkar och studerar andra hela tiden, i verkligheten, på nätet, filmer, i textform.. ja överallt! Har ett öppet sinne, är sann då jag alltid menar det jag säger. Har ett stort hjärta. ”Våga kliva fram och ge mer av ditt hjärta!” har jag fått som råd av en ruskigt duktig medial person som lyckades se igenom min fasad. Nu förstår jag lite mer vad han menar, då jag på senaste tiden verkligen gett ”fel” intryck till vissa i min omgivning och känt en enorm frustration över det, över att dem ser något när jag egentligen är något helt annat! En frustration som kommer av kraven jag har på mig själv.

Men tja, jag är ju inte som alla andra barnen, har aldrig varit det och kommer heller aldrig att bli det. Men ska göra mitt bästa att se mig själv mer utifrån. Så dagens tips från mig blir att våga prata mer om personligheter, se på er själva men gör bara ert bästa, så att ni inte blir så jäkla ledsna och frustrerade som jag blir ♥

Vilken tur att jag bloggar och skriver djupa texter ibland så att man kan få tolka mina ord istället… hehe.. SKÅL PÅ DET :D

wpid-2015-04-26-20.43.52.jpg.jpeg

 

by

Under stjärnorna

No comments yet

Categories: Allmänt, Från mina tankar & mitt ♥

Godnatt alla fina. Sov sött och glöm allt för en liten stund. Själv ska jag sitta uppe och jobba, hålla huvudet igång,  beredd att hjälpa och finnas till. Jag gillar det, att vara vaken när alla andra sover, sova par timmar medan alla jobbar och inta kvällen med allt annat som ska göras. På så sätt kan jag jobba mera och samtidigt hinna med livet. Nu har jag även börjat cykla och gå till jobbet, vilket gör mig lite gladare! Att rensa allt före och efter. Det var lite av en favorit på mitt förra jobb, att gå den 30 min långa promenaden till bussen efter att man hade slutat 22. Ni ska bara veta hur många beslut jag har tagit under de promenaderna…. Under stjärnorna släpper jag allt och då kommer oftast svaren ~☆~

För övrigt ska jag lova mig själv att bli bättre på att göra sådant som får mig att må bra. Att inte ta åt mig av andra och att alltid fortsätta vara sann, mot mig själv och alla andra. Inte förvänta mig något av någon för att själv inte kunna bli besviken. Och jag ska bli bättre än bäst på att lära mig om livet, bor ju numera ihop med min guru, 15 år äldre syrran som minsann lär mig ett och annat. Tackar tusan för det! Herregud. Det är inte lätt och vara 23 kan jag säga, livet testar en konstant!

image

by

Var ärlig nu

No comments yet

Categories: Från mina tankar & mitt ♥, Inspirations inlägg!

Jag föredrar solnedgångar och uppgångar utanför stallet framför storstaden. Jag föredrar häng ute på verandan till huset framför äckliga parker med hundra fulla människor. Föredrar också att höra vad alla säger, slippa skrika och gå på toaletten hemma framför den som är på krogen. Men framförallt så föredrar jag att lägga ner tid på mig själv framför att försöka lägga ner den tiden på dem som egentligen inte bryr sig det minsta om mig. Som att lära mig mer av livet tillsammans med hästen, som att skjuta med pilbågen eller bara vara ute på långa vandringar i skogen med favoritmusiken. Som att drömma om framtiden och leva i nutiden och njuta av resan mot målen.

jacke

1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 22 23