Categotry Archives: Från mina tankar & mitt ♥

by

Jag vill flytta från Sverige

No comments yet

Categories: Från mina tankar & mitt ♥

Jag har tidigare bara funderat på det, att det skulle vara coolt att kanske bo i ett annat land. Men tanken har på riktigt aldrig slagit mig direkt, att det på riktigt är möjligt, inte förrän nu. Jag har tidigare också tänkt, varför då? Jag har allt jag behöver i Sverige och så är jag så himla sämst på att kasta mig ut i världen, jag har alltid haft mina hästar som gjort att ekonomin och tiden gått åt dem, det är mitt liv. Jag känner inget driv av att resa jorden runt, lägger hellre ner de pengarna och tiden på att utvecklas på andra plan, som med mina hästar. Men att bosätta sig i ett annat land, det är ju faktiskt något helt annat. Om det så bara är för ett år, eller 20.

varför inte? Är min nya tanke. Jag vill bort från Europa, jag bo på andra sidan jorden. Innan jag fyller 40, innan jag fyller 35. Men inte heller om fem år, jag tänker mig om 8-10 år. Jag har allt jag behöver just nu, här i Sverige. Men jag vill börja planera, sätta upp en plan och ha det målet. Jag vill hinna med det jag vill hinna med nu här i Sverige, utbilda mig, skaffa yrkeserfarenheter, utvecklas och sen dra vidare. Jag vill inte vara ung och se hela världen på ett år, jag vill vara ung och driven och fortfarande vara ung och istället leva drömmen.

Förutom att de utbildningar, tränare och så vidare som jag vill gå/träna för finns kvar här i Sverige, så har jag inte så mycket som håller mig kvar. Jag har min familj, absolut. Jag har mina vänner, all kärlek till dem. Men jag känner inte att de är anledning till att stanna kvar i det här landet. Jag kan ha kontakt och det räcker. Jag kan ha perioder där jag knappt träffar någon, utan bara kör på mitt och jag klarar av det. Jag är inte beroende av någon, rent fysiskt öga mot öga. Jag har inga barn, och det är aldrig någon självklarhet vart jag ska fira alla högtider på, eller med vem. Jag har inget kompisgäng, jag har enstaka grymma vänner och de finns ju där oavsett vart man befinner sig. Vi snackar i telefon hela veckorna, utan att ha setts på över ett halvår.

Det är helt sjukt hur man bara efter ett samtal kan känna sig SÅ motiverad att flytta till andra sidan jordklotet. Alltså flytta, bosätta sig…. Skapa ett helt nytt liv. Men som sagt, jag vill skapa mitt liv här i Sverige, men jag vill leva det i ett annat land. Det är mitt mål, och något jag kommer och göra klart för på samtliga framtida dejter… ;) Jag är dessutom flygrädd, så att komma tilbaka då och då kommer ju inte riktigt att hända då… Så, hej då Sverige goal, here we go!

Screen Shot 2016-01-18 at 10.34.05 AM 

IMG_0341

Måste avsluta med att säga att jag precis innan jag skrev detta såg de sista minuterna av nyhetsmorgon = två unga grabbar som visade en scen av musikalen Billy Elliot… Dem sjunger, dansar, teatrar och är bara allmänt grymma. Hade LÄTT velat se den musikalen fall jag kunnat. Haha.. fick tårar i ögonen, såklart.. ;) ÄLSKAR när människor går all in i sina intressen.♥

by

Jag ser det snöar och ta mig inte tillbaka.

No comments yet

Categories: Från mina tankar & mitt ♥, Frejas vardag

… och jag ÄLSKAR det! Det enda som saknas är snösulor till hästen (löses nästa fredag ;) ) och min nya kamera som jag förhoppningsvis kan införskaffa efter nästa lön. Det kommer, det kommer….

Idag ska jag fortsätta rensa och sortera i gamla huset. Roligt samtidigt som det är lite tråkigt, jag tröttnar lätt och vill variera min vardag…. Om det inte handlar om träning, fotografering och hästar då såklart… Lite ångest får man också… Ni ska bara veta hur glad jag är över att ha flyttat för första gången i mitt liv. Har bott i det stora huset sen jag var två år, hela gården som jag växte upp på startade princip på min födelsedag. Coolt och ledsamt. Att röra sig i en miljö där man har en miljard minnen ifrån, samma rum och golv som pappa rörde sig på. Hela gården, allt som byggts upp tack vare min far. Hade han vart i livet hade hela livet sätt annorlunda ut. Jag kan bli lite ledsen när jag ser på gården och när jag ser vad som har hänt med den. Mycket bra, självklart. Men samtidigt är det som att kolla på något man själv har förlorat i allt. Det var många avundsjuka barn på mig när jag var yngre. Varför fick hon rida så många hästar på ridskolan? Varför fick hon så mycket fördelar? Tänk om man skulle gå tillbaka 20 år i tiden, då kanske fler skulle förstå utan att fråga. Ridskolan på gården hade inte funnits om det inte vore för min far. Och ingen hade ifrågasatt något ifall han hade vart i livet när jag var liten och växte upp på gården. He was the boss, you know.

Fan vad livet kan vända…. 

Jag vill inte tillbaka, jag vill inte leva om det livet. Men jag är väldigt glad över att jag är den jag är idag tack vare allt, väljer att se en mening och lärdom i allt. Vi kan inte gå tillbaka, och så enkelt är det. Jag hade ALDRIG vart den tjej jag är idag om det inte vore för min far, trots att han försvann från den här världen för 16 år sedan.♥

1 aug 2010 007 29 jan 2010 136

 

Finaste Jacquard…

by

Älskling

2 comments

Categories: Bilder & Fotografier, Från mina tankar & mitt ♥, Hästarnas dagbok.

Godmorgon. Jag känner mig lite känslosam såhär på morgonen. Lagt in bilder på datorn, kollat igenom lite snabbt och så.. Han är så fin min häst! Utan honom vet jag inte vad jag skulle göra just nu. Jag känner bara någonstans hur jag vill gräva ner mig, gömma mig för världen. Men han får mig att stå kvar stadigt på benen och kämpa mig upp igen. Står på bottnen men ser mot ytan, I can make it, because of you… Älskling.

IMG_3344IMG_3284

by

aldrig säga aldrig…

No comments yet

Categories: Från mina tankar & mitt ♥

Jag är väldigt impulsiv som människa. Kan få stora idéer snabbt och gå efter dem utan att direkt tänka efter först. Oftast tror jag på det, om man oväntat får en stark känsla, att faktiskt gå efter den. Ibland blir det fel, sant. Men vad vet man om det fall man aldrig ens testar..? Man lever bara en gång i det här livet vad vi ”vet”, and that’s it.

Jag vill ha en hund på foder, har inte alls planerat något sådant, fick höra om det idag och kände direkt… ja.. jag vill…. Mycket som säger emot, min syster kanske inte ens vill att jag ska ha en egen hund, hyr ju trots allt rum hos henne, hennes regler… Men hade jag haft eget boende.. Hade jag sagt intresserad direkt. Vi får se…

En annan dröm är en till häst. Idag vet jag vilken ras, ungefär ålder och hehe… vilken FÄRG. Ja, jag har bestämt färg på min nästa häst. Men där har jag en plan, bestämde mig för några dagar sedan att där ska jag vänta par år, två, tre, kanske mer. Jag ska satsa till 110% på Ior. På mig och Ior. Sedan kommer nästa, beroende på hur livet ser ut såklart. Man vet ju aldrig….

En tanke. Två hästar, eget boende och en hund. Kanske att jag har en kompis som inneboende, skulle vara sååå underbart! Pratade med en nära vän om det och vi sa det, en gång i livet ska man bo med vänner…. Jag hoppas då på att få bo med henne.

Man ska aldrig säga aldrig säger dem. Man ska drömma, hoppas, önska och framförallt… VÅGA jobba för det.♡
image

image

image

image

by

2015 finaste & tuffaste

No comments yet

Categories: Från mina tankar & mitt ♥, Hästarnas dagbok.

Ett nytt år, nya datum, nya minnen, nya mål.  Nyår för mig är att minnas det som varit, därför tänker inte jag skriva en lång och genomtänkt summering av året som gått utan mer lyfta upp de minnen som kommer upp när jag tänker efter, här och nu. Direkt från hjärtat.

Hästarna


Det finaste…

Min och Iors utveckling, helt klart. 2014 var egentligen det stora genombrottet, då allt plötsligt började kännas enkelt. Lastningen fungerade, dressyren uppsuttet satt hundra gånger bättre och nu började jag våga mer (som att dra ut på långa galopper) eftersom vår kommunikation hade kommit till en helt ny nivå. Det året fann vi ett samarbete som om jag äntligen kunde säga, vad var det jag sa, det ÄR du & jag♥

2015 kursade vi som aldrig förr, och OJ vad vi har lärt oss massor. Min otroliga lilla häst har haft ett riktigt utbildnings-år, främst i frihetsdressyren men också inom toleransträningen. Vi kom till en hög nivå på markarbetet i frihetsdressyren, jobbade med samlingen i frihet… Vi tränade in hjälperna för ridningen utan huvudlag och jobbade ganska snart efter det redan med grunderna för samling, utan huvudlag. Är inte det fantastiskt egentligen???

Det absolut coolaste och finaste som hände 2015 var våran debut i tornerspel och beridet bågskytte. Ior var klockren på varje träning och förbryllade mig varje gång. Han tog varje övning, varje gren sådär overkligt bra. Efter bara fem torner-träningar så debuterade vi vårt första spel/show, vilket är en enorm bedrift. Jag menar, publik som hela tiden tjoar och hejar. Mycket fladder. Hög musik. Galna gycklare. STUNT som vi, oplanerat utförde…. Såå många fina ord vi fick efter den helgen på Skokloster Slott… Alla var såå stolta över Ior, han var otrolig och det vart värsta boosten för mig som hästmänniska. Att han fixade allt så bra och utvecklades så snabbt, för att vara en sådan svår häst, var och är ett bevis för att den träningen jag lägger ner är bra… Det finaste var hur bra han lyssnade på mig och hur jag fick uppleva en ny sida av honom, där han för varje spel lärde sig precis hur han skulle röra sig, när han skulle galoppera, när han skulle vända, stå stilla… Han gjorde verkligen sitt bästa. Inte bara något jag säger för att det ska låta bra, för det var verkligen så. Jag älskar att vår debut vart lika häftig och speciell som min och Jacquards debut för tre år sedan…

11846761_1041798645864359_6329189495697652330_nwpid-20151205_172313 IMG_4397


Det tuffaste…

Jacquard… att acceptera ett farväl. Min bästa vän som vart med mig sedan jag var 16 år gammal, i nästan sju år genom ALLT. Jag sa aldrig ens farväl, jag kunde inte det. Från det att veterinären sa ”det finns ingenting och göra”, tills att han en vecka därefter togs bort så kopplade jag bort mina känslor så fort jag var runt honom, vilket jag var nästan hela tiden. Jag lät honom få beta i timtal. Tog med mig filtar och kakor typ, la mig bredvid och bara var. När jag kom hem om kvällarna sen så brast allting. Då kom tårarna, ångesten och utbrotten. Men jag var alltid med mig själv då. Det var som om hela världen stod stilla den perioden, som om ingenting betydde någonting längre. Jag insåg också någonstans hur lite makt vi har här i livet, som en ljuspunkt i det hela gick det upp för mig ännu starkare att det enda makten vi har över livet är hur vi ska leva det. Något som är så otroligt viktigt och komma ihåg, vi styr våra egna tankar och vi måste ta vara på det här livet. När som helst kan något hända som vi står maktlösa inför.

Jag vet inte riktigt vad det var som gjorde att jag kunde leva livet vidare som om ingenting hade hänt. Jag kunde, dagen efter han fick vandra vidare, åka till stallet själv och städa undan allting. Mocka hagen jag hade byggt, göra rent hinkarna, boxen, hänga undan grimman… Det var inte så jobbigt och någonstans förbryllar det mig, hur jag inte var mer förkrossad över allting. Men jag tror, att jag känner så mycket hela tiden. Var bara 8 år när min pappa plötsligt gick bort. Inte haft det lättaste uppväxten, varit deprimerad, mobbad, utfryst, arg, ledsen och redan gått igenom så himla mycket. Sen så hade jag haft de tankarna länge om Jacquard, han var ömtålig och jag var otroligt rädd om honom. Därför visste jag någonstans direkt att det var kört när jag såg honom hoppa på tre ben i hagen, när alla andra trodde det var lugnt.

Det var det tuffaste på hela året, men också då jag insåg hur stark jag faktiskt är. Vi har ingen makt över livet, bara över hur vi ska leva det. Jag väljer och leva, tänker inte dö än. ♥

25 juni 2009 (3)IMG_6998 fina

by

Jag mår bra, men…

No comments yet

Categories: Från mina tankar & mitt ♥

”Hur mår du?”, ja men du vet när man får den där frågan. Varje gång jag får den svarar jag bra, för det är så jävla sant. Jag mår så fruktansvärt bra om man jämför, allmänt då. Jag tänker alltid på att det finns dem som har det tuffare, värre, svårare, även om man själv vissa stunder bara vill rymma iväg någonstans från den här världen och aldrig mer komma tillbaka igen. När tårarna bränner innan dem ens börjat falla och man känner sig som den mest ensamma i hela världen fast att man inte är det. ”Det är bra”, och så antingen släpper man allt det där jobba, ler och glömmer för en stund eller så öppnar man upp sig, ”Du vet hur det är, som vanligt… Men jag tror och känner samtidigt såhär…” 

Jag  är ganska så ofta rätt ledsen just, men samtidigt väldigt glad. Skrattar mycket varje dag och ser att jag har allt framför mig även om det är riktigt tufft för stunden. Man ska lära sig av allt här i livet, och jag har accepterat det även om det brister ibland. Jag ser mig själv utvecklas som mest under tuffa perioder och min största tröst när det är jobbigt är just den insikten. Vad som gör mig ledsen varierar väldigt och mycket är djupa grejer jag inte riktigt vill gå in på just nu, men snart kanske. Då jag tror att det är många som kan känna igen sig i det jag känner. 

En sak jag får påminna mig själv mycket om är att inte bli ledsen över att inte lyckas leva upp till andras förväntningar. Det är omöjligt att helt lyckas med det, som om en konstnär målar en tavla som alla ska tolka lika, det går inte. Lika mycket som att jag inte ska förvänta mig för mycket av andra, gör jag inte det blir jag heller inte besviken. Men shit vad svårt det ska vara ibland… 

11016795_10205354996853285_77008979392369465_n

by

Jag har ett mål…

2 comments

Categories: Från mina tankar & mitt ♥

…Det är att börja plugga om ett eller två år, om jag inte slår igenom på andra sätt då. Som det ser ut just nu så vill jag plugga till frisör. När jag såg på nyhetsmorgon så fastnade en grej på näthinnan, en frisör som sa att det är en myt att man får håret och växa om man klipper det ofta… Är det sant? Jag menar, om man klipper det ofta så tar man bort det mest slitna hela tiden, vilket hjälper håret att inte fokusera på att vårda det slitna. Eller är jag heeelt ute och cyklar..? Tydligen, enligt frissan i tv rutan så ska man toppa en gång var fjärde månad typ och det bara lite. Billigt försig om det är så. Men det är sådant som intresserar mig haha… JAG vill vara den som svarar på de frågorna… :D

10421343_10205650698445640_2776700764035062760_n

by

En känsla jag inte riktigt kan ta på

No comments yet

Categories: Från mina tankar & mitt ♥

Hej, du som läser det här. Själv så bara skriver jag. Ibland så tänker jag efter först, men oftast låter jag orden bara rinna av mig. Jag berättar ju ofta om dagen och kanske gillar man det. Utifall det är något speciellt och fint som händer eller om det där häftiga, det där lite mer ovanliga, nischade. Eller så klickar man in sig för och se de där nya bilderna och eventuella insikterna. Någon kanske bara gillar det här, ord som bara kommer utan en mening bakom dem. Vad vet jag, egentligen. Varför läser man det jag skriver? Jag tror det är mest bekanta som klickar in sig här. Vänner, vänner som inte ser sig själva som mina vänner, någon som någon gång träffat mig, pratat med mig, sätt mig. Och det känns lite sjukt, jag kan inte riktigt ta på det. Det finns dagar man inte pratat med någon, där man jobbat, hängt i stallet och käkat typ. Så kollar man statistiken, över hundra unika människor klickar in sig till min dagbok. Läser det jag skriver. Som om ni umgås med mig för en stund, fast att jag inte inte umgås med er. Som att vara helt ensam, men ända inte…. Det är helt sjukt hur ensam man kan känna sig för stunden fast att man egentligen inte är det.

image

image

1 2 3 4 5 6 7 22 23