Categotry Archives: Från mina tankar & mitt ♥

by

Drivkraften

No comments yet

Categories: Från mina tankar & mitt ♥, Frejas vardag

Jag är helt slut. Har nu jobbat varje natt sedan förra måndagen på la 12 timmar, ett på tio och två på lite övertid. Så när jag checkar ut klockan 09.00 denna tisdag så har det blivit 95 timmar på 8 dagar! Inte dåligt jobbat med tanke på att jag tagit hand om min och syrrans hästar varje dag också,  hunnit rida en del, dansat en kväll och lite annat vardagsfix. Att sova bort exakt hela dagen mellan nätterna fungerar inte för mig, och jag är lite impad över att jag fixat detta på cirka fem timmars sömn mellan passen…. Men jag vet varför jag orkat, och det är för att jag har ett driv inom mig som kan gå hur långt som helst…. Nästa fråga är bara vad som är mest värt, för mig själv, att faktiskt lägga det drivet på… Jag har lovat mig själv att aldrig göra om den här veckan igen. Jag har känt både illamående och huvudverk men är ganska så imponerad över att jag inte brutit ihop än och hela tiden haft ett äkta leende på läpparna! Haft riktigt roligt på jobbet ändå, och helt underbara kollegor.♡

Men låt oss blicka in i framtiden…Jag har ju skrivit tidigare om att jag vill börja åka ut till alla som efterfrågat om lektioner från mig och det vore ju faktiskt drömmen! Att få jobba med hästar och härliga människor hela dagarna. Eller jag menar, hela dagarna på mina lediga dagar ;) Att få lära ut min filosofi samt att utveckla mig själv på den resan, oj vad jag längtar! För det känns så rätt att göra det faktiskt nu när jag får förfrågningar om det… Men i praktiken fungerar inte det just nu… Jag måste få ordning på pusslet med ekonomin, tid och ork först, för att få vardagen långsiktigt att fungera bättre.

Samtidigt så måste jag försöka lyssna mer på mitt hjärta! Ännu mer än vad jag redan har gjort. Har faktiskt hittills vågat följa den en hel del trots en omgivning som ibland ser en annan verklighet framför sig. Min verklighet är inte omöjlig, den bara kräver ett driv och en vilja för och kunna bli sanning. Sen har jag väldigt ofta stora visioner, ser framför mig hur jag vill ha det och om det så kommer och ta 20 år att nå dit eller fem, spelar ingen roll. Vågar man bara tro på sig själv att det kan gå, har man redan passerat halva vägen.♡

image

image

by

~☆~

2 comments

Categories: Från mina tankar & mitt ♥

Jag tänker på eld, jag drömmer om kreativitet. Att skapa något vackert av allt jobb man lägger ner. Det finns så mycket att kombinera för att skapa en bild. Men jag vill jag göra den äkta, jag vill inte göra något för bilden utan att istället göra något som bara fångas av den.  Jag vill inte låtsas leva i en dröm utan att på riktigt leva den ~♡~

image

by

Jag förr i tiden…

No comments yet

Categories: Från mina tankar & mitt ♥, Frihetsdressyr, Inspirations inlägg!

När jag scrollade runt på facebook (yes, den är tillbaka nu efter tre månader utan) så såg jag kanske det roligaste, ”inlägg den här dagen för 6 år sedan”. Jag älskar att se tillbaka på tiden och få minnas lite…. Jag hittade då min gamla blogg och läste inlägg som skrevs för 6 år sedan… Hittade bland annat den här texten….

image

image

image

Jag är så jävla lycklig att jag idag, nästan sex år senare faktiskt följer mitt hjärta fullt ut. Intresset för hästens beteende har alltid varit stort, att studera deras olika personligheter och att anpassa träningen efter det. Att jobba hästen i frihet började med en gammal foderponny, Bonito, och honom skiljdes jag från 2008. Låten i texten har blivit lite utav ”min och Bonitos låt”, därav känslorna (ni som ”kände” mig från den tiden kanske förstår varför ^^) Jag är sjukt tacksam över alla hästår jag har fått genom livet i alla dess olika stadier. Förr hade jag inte tränarna eller verktygen för att utveckla frihetsdressyren, men jag hade intresset. Lika starkt då som nu….♡ Även om det var tävling jag satsade på då så vann frihetsdressyren min tid såhär några år senare, på grund av att det var det som fyllde mitt hjärta. Mina vänner, snälla söta rara ni, försök inte leva efter någon annans dröm och vision, lyssna på er själva, ert hjärta. Vad gör er lyckliga? Jobba för det.♡

image

by

Mammas häst

4 comments

Categories: Från mina tankar & mitt ♥, Hästarnas dagbok.

Jag vet inte riktigt vart jag ska börja, men jag känner mig inte så kaxig… Nu har vi rullat ett par timmar, påväg mot Hällekis och våra tränare. Jag och Ior. Det ska bli så otroligt skönt och roligt att bara få koppla bort allt annat livet för en vecka…. Kan lika gärna berätta vad jag kommer och säga till mina tränare också, här, vad jag vill att vi fokuserar på. Lite känsligt är det, men har inte problem att öppna upp mig.

image

image

Jag vill få tillbaka lite självförtroende. Motivation, back to basic. Finna en väg att tillmötesgå med min häst. Han är i en sjukt jobbig period just nu, som ni som ofta klickar in er här kanske märkt. Som idag kände jag det redan från stunden jag ledde honom från hagen och han såg transporten, det här blir svårt. Och svårt blev det, han slet sönder ett grimskaft en gång, sprang iväg på ängarna par gånger, slet sig från mig och inte förrän jag satte en kedja under käken på han så kunde jag hålla honom i schack. Men innan jag gjorde det så ringde jag min syster ”hjälp, jag fixar inte det här själv…”. Hon skulle komma så fort hon kunde, medan jag gick runt lite med min tok nervösa häst som då och då ”exploderade”. När min syster tillslut kom så gnäggade han högt när han hörde hennes röst, hur ballt? Anyhow så gick vi då bort från ängen och in på ridbanan, där exploderade han gång på gång på nytt. Jag kände att låta min syster ta över. Hon fick ordning på honom lite och jag frågade ”Hur gammal är han nu igen?” Varav hon svarade ”Tre, han är fortfarande tre”. Till slut fick jag på skydd för skydd medan syrran höll grimskaftet och sedan ledde in han i transporten. Jag kramade syrran med tårar i ögonen, hon vet precis.

image

image

Idag är Ior runt 15-17 år, troligen 15. Min syster ägde honom sen han var tre år. Det är bara några år emellan med en annan ägare som har gått sen jag fick honom som min häst. Hon vet precis hur HAN fungerar. Han är hennes bebis, hon är hans mamma någonstans och jag hans bästis. Så har det alltid sätt ut. Det är ALLTID min syster jag ringer när det gäller Ior, och hästar överhuvudtaget. När jag får höra skitsnack om min hantering med honom eller när han är sådär jobbig och svår att ha och göra med. Nu har jag snart haft honom som min i fem år, och vi har utvecklats så sjukt mycket på den tiden. Passar som handen i handsken med varandra, ingen snack om saken. Men ibland kommer man till en punkt där jag bara inte klarar av honom. Jag kan bli jävligt ledsen då, känna mig otroligt dålig och tycka att det är skit jobbigt och få höra av andra hur man ska/inte ska göra. Det kommer stunder också då jag faktiskt önska att han var en häst ingen annan skulle ha haft innan mig…. Bara för att slippa höra att någon annan känner han bättre än mig, den är jobbigast och ens självförtroende går då ner i bottnen…

Idag ser jag det annorlunda, nu när jag för första gången flera år faktiskt delar en vardag med min syster. Att hon känner min häst från grunden, till och med bättre än mig, ser jag som en trygghet. Hon förstår mig dessa stunder då jag tvivlar på mig själv som hästtjej, samtidigt som hon försäkrar mig om vilken lärdom det är att ha honom vid sin sida. Är det någon häst som lär en riktig häst hantering så är det Ior. Han kör över dig, om du inte tuffar till dig. Samtidigt så är han min drömhäst. Moment 22 igen. Jag ogillar när någon säger, ”Du borde träna lite Horsemanship med honom” (har hänt). Jag ogillar det, för den personen har uppenbarligen aldrig haft en häst som honom (för delen inte ens fått en klar bild av oss överhuvudtaget). Lika lite gillar jag när andra stora namn (på instagram bland annat) skriver att man kan rida ut i grimma på alla hästar, negativ förstärkning är dåligt osv. Har uppenbarligen aldrig haft en häst som Ior heller.

Jag lovar att många av mina kurs-kompisar skulle bli chokade av att läsa den här texten. De som bara sätt det magiska som finns mellan mig och honom, men det är verkligen ingen dans på rosor och jag önskar att jag var tuffare av mig, även fast jag redan är det. Min häst kan se värre ut än vad han är när han ställer sig på bakbenen, och när han använder all sin kraft och energi blir jag inte så kaxig längre… Anyhow, vi är inte klockrena, men jag lär mig en jävla massa av honom. Det är jag tacksam för.

Vi är perfekta kombon, min syster och jag. Hon är en jävel på markhantering (lärt sig av den bästa, Ior alltså), och jag är lite tuffare från ryggen. Hon tar sig an Ior i alla lägen från marken utan att känna obehag, jag fixar honom ute på en terrängbana och tycker fortfarande det är lattjo trots rodeo… Vi skulle kunna driva verksamhet hon och jag, problem hästar, no problem! Haha… Jisses…. En annan sak Ior lärt och hela tiden lär mig är ödmjukhet. Riktig ödmjukhet.

Så…. fokus veckan som kommer. Finna lite självförtroende igen. Jag är duktig. Vi är ett fint ekipage. Vi kan och kommer att lära oss mera.

image

by

Det är aldrig för sent och ta den hjälp man behöver och jag vågar prata om det

No comments yet

Categories: Från mina tankar & mitt ♥

image

Ikväll hade jag ett bra samtal med min syster. Vi hjälptes åt i stallet och pratade om livet, om en ovis framtid och om det som hänt. Själv tog jag upp min ångest, en känsla jag inte kan rå för som kommer ibland och då även påverkar mitt liv negativt. Hon sa ganska direkt att det inte skulle vara så dumt att prata med en psykolog, vilket är helt sant. Kanske till och med kunna få en utredning. Helt sinnets att jag aldrig har gjort det i livet, alltså pratat med någon. Borde redan ha börjat när jag var 8 år, egentligen. Med en krasslig uppväxt och deprimerande tonårs år som dessutom var fylld med mobbning bara för att man inte var som alla andra. Jag kan inte ändra på tiden förr, men det är aldrig för sent att ta tag i det nu. Och jag skäms inte, för det borde ingen göra. Jag har kommit till en punkt där jag vet att jag måste ändra på mina tankar, ta tag i gammalt och få hjälp att kunna gå vidare i livet. Jag vet att det är bara jag som kan styra mina tankar men också att jag ibland står hjälplös för det när ångesten slår till. Därför ska jag boka tid och prata med en psykolog. Ångesten gör mig till en människa som inte är jag. Och nu får det fan räcka med det.

Semester !!!!
….. Hjälp. Om två dagar åker jag och Ior till mina tränare. LYCKA. och då är det fullt ös hela veckan. Sen jobbar jag igen  från och med nästa lördag. Mitt i kaoset, därför att det intensiva tar inte slut när jag kommer hem igen från mina tränare sent fredag innan nästa helg. Tornerträning står då på schemat och dansen drar igång, samt en riktig seriös träningsperiod med Ior. Ett race med att ta hand om mig själv, kicka igång mitt frilansande och att på sätt ändå, starta ett nytt liv med en ny ovis framtid. Jag kommer att få slita järnet och tvinga mig själv till att andas, inte pressa för hårt men att fortsätta gå, trots motstånd.

Därför är det ännu viktigare att bli av med min största fiende.

image

Hästarna har alltid varit min räddning…

…. Under hela min uppväxt har jag hängt i stallet och djuren tog då över mina känslor. Jag vart tokkär i alla ”mina” hästar och vart förkrossad över alla som försvann från mitt ansvar. Om det så var en sköthäst eller ens tävlings ponny. Hästarna var mina vänner. Min familj och utan dem vågar jag inte tänka på hur jag skulle överlevt åren. Förhoppningsvis hade jag haft en hund, då jag tror det är ett djur som skulle gett samma helande effekt. Om inte starkare. Hur som helst hade jag bland annat en foder ponny vid namn Bonito, ponnyn som var i mitt liv innan Jacquard kom in i bilden. Med Bonito fick jag ett band jag aldrig riktigt haft förut med en annan häst, trots motgångar där hela han och vår resa är en lång historia med både blod, svett och tårar. Det var en häst jag krigade för tills den dagen vi skiljdes åt och möjligheten till återförening var omöjlig. Ett överpris på 70.000 sattes på honom med motivationen ”startat lätt B” och orden ”vad ska du med en ponny till?”, en historia där kärleken till hästen förlorade mot principerna. En historia jag inte ska dra idag, utan vi kan ta det en annan dag. Och all annan mobbing jag fick uppleva även under min sista tid på ridskolan (bara par år sen). Bonito var iaf en av mina djur hjältar under en tuff period och jag står fast vid att jag ska tatuera in hans vackra namn någonstans på min kropp. Lite som en påminnelse om ALLT och den enorma kärleken till hästen. 

image

image

image

by

Pepp på livet ♡

No comments yet

Categories: Från mina tankar & mitt ♥, Frejas vardag

Kanske lite off – topic, men jäklar vad jag känner mig pepp på livet just nu. Jag säger det säkert flera gånger om, att det känns som om jag börjar få ordning på livet nu. Kanske det är så, att man behöver få ”ordning på allt” i omgångar. För hela tiden får vi ju våra mot och medgångar, med toppar och dalar. Bara på väldigt olika nivåer och styrkor som det ibland dippar.

    Jag har börjat vänja mig med nattjobbet, blir inte lika trött längre. Lärt mig mina gränser och att jag klarar av mer än vad jag tror.
  Jag undviker onödigt socker, börjat få ordning på kosten. Ser till att jag äter på riktigt och rätt för rätta stunder. Som pasta innan stallet eftersom jag lätt fastnar där fem timmar. Mitt liv fungerar inte på en kost där man måste äta var tredje timme, även om det kanske skulle vara det ”bästa”. Det gäller att hitta den balansen som fungerar för en själv, jag tror jag har börjat hitta det.
    Träningen. Är verkligen i startskottet och det känns så himla bra. All kärlek till att träna. Att få svettas, ge allt, känna smärta i musklerna som man vet ger resultat. Resultat i att orka med livet mer.
    Sociala medier. Tog bort min Facebook för ett tag sedan, kan det varit mer än två månader sen snart nu? Kommer inte ihåg. Jag kommer och ta tillbaka den en dag hur som, saknar faktiskt det lite även om jag tog bort det för att jag är så otroligt trött på vår generation med mobiler, chatt, nätet osv. Att folk inte riktigt kunde skilja på mig och den bilden jag speglade upp på profilen. Jag hadde väldigt mycket offentliga inlägg och skrev väldigt ofta ungefär som här, inlägg med en tanke bakom. Uppskattades av många, fått höra det såhär i efterhand. Att min profil är saknad, man blir lite varm i hjärtat av att få höra det faktiskt.♡. Samtidigt som det fanns dem som inte kunde skilja på den media sida av mig, och den sidan av mig som är ”in real life”. Jag har mycket och leva upp till om man säger så till första mötet efter en vänskaps förfrågan på fejjan…. Jag har redan svårt för och vara ”öppen” på nya möten. Anyhow, jag känner mig snart peppad på att öppna upp min profil igen och återfå lite kontakter man tappat. Trodde aldrig det skulle vara så mycket kontakt man tappar som det faktiskt varit, men det är min ålder under vår tid helt enkelt. Tror jag. Bara och acceptera.
  Självrespekt och lite omsorg. Jag vet att det inte finns någon annan än mig själv som kan ändra på min situation. Därför har jag börjat bli bättre på att ta hand om mig själv. Som att planera in läkartider, kolla upp alternativa lösningar på vissa problem jag har som med sömnen, ångest och så vidare. Tar mig själv på allvar för en gångs skull utan att klaga. Jag kan inte fixa allt på en gång, men jag måste börja någonstans. Känns känns känns som att backen upp blir lättare och lättare för varje steg. Ju mer medveten man blir över det som fått en att må dåligt, ju mer kan man acceptera och ju lättare är det att göra något åt det, ändra på det som går att ändra och att styra över tankarna. Återta lyckan när allt känns sådär trist igen. Det är jag bättre på nu.

Och snart mina vänner så är sommaren här igen, det går så fort. Solen kämpar sig för varje dag som går att lysa upp dagen lite lite längre… All kärlek till er så länge.♡.

image

Och glöm inte och dela min blogg vidare om ni tycker den är värd det.

by

Ödmjukhet

No comments yet

Categories: Från mina tankar & mitt ♥

Den som är som mest säker på sin sak försöker heller inte bevisa något. Det här med ödmjukhet, jag jobbar själv på det, fler borde göra det. Ödmjuk för djuren, för sporten, för hästarna och de olika sätten. Det finns så många olika grenar, så många olika vägar att nå alla de olika målen på. Det finns så många olika hästar, hästar som är helt olika varandra. Som kräver olika tänk, hantering, sätt att handskas på. Klart att det blir missförstånd oss häst – människor emellan, murar byggs och man kritiserar eller ska bevisa något. Minsann förklara något. Såhär är det, jag har rätt. Många är dåliga på diskutera, jag med ibland. Istället finner man en åsikt, kanske något man har vuxit upp med och så håller vi i den. Istället för att bolla med den, öppna våra sinnen, diskutera den. Att diskutera förlorar man inget på, antingen fyller man på kunskaperna eller blir säkrare på sin sak.

Min häst är inte som din häst, han kanske behöver något annat jag har utforskat mig till medan din häst behöver något jag själv kanske inte vet om eftersom jag kanske inte haft just dem problemen eller de gåtorna att lösa. Vi har såå mycket att lära varandra. Bara genom att få smaka lite på varandras världar.

Är det något jag känner stor respekt inför så är det för den ödmjuka människan, om denne nu har 50 års eller två års erfarenhet…

image

image

image

by

7 år sedan

No comments yet

Categories: Bilder & Fotografier, Från mina tankar & mitt ♥, Hästarnas dagbok.

Idag är det min namnsdag, det innebär att det var exakt 7 år sedan finaste Jacquard satte hoven i stallet under mitt ansvar.♡

image

image

image

Tänk att jag var 16 år när han blev min på foder. Sedan fem år senare fick jag honom som min på pappret av hans ägare. Tills någon av oss slutar andas, o så var det. Älskade häst. Hoppas du har det bra, vart än du är. ♡ Jag saknar dig, som in i helvete ibland.

by

Borde jag göra en film?

4 comments

Categories: Från mina tankar & mitt ♥, Frihetsdressyr

Det här med begreppet frihetsdressyr ibland.

Nar jag ser stora namn göra egna videos under den rubriken. Jag vill sååå gärna gå in och berätta, jag vill så gärna inte kritisera, utan istället förklara. Jag vill inte säga att någon gör fel, utan bara att det finns bättre sätt och göra det på. Andra sätt och se det på och som faktiskt fungerar. Jag vill inte ifrågasätta fast samtidigt så vill jag det. Jag ifrågasätter mig själv hela hela tiden, och tror att det är därför jag utvecklas. Jag går efter det som känns rätt och som jag ser fungerar.

Men jag ska inte kritisera andras sätt och jobba på, jag vet själv hur jag jobbade innan jag själv fick se och lära mig de andra sätten att göra det på, och själv känna skillnaden. Har suttit i flera timmar och pluggat hästens beteende. Olika sätt och träna olika hästar på. Tränat i flera flera timmar över två års tid, när jag innan gjorde ungefär som någon annan utan att egentligen veta varför man gör det man gör och varför hästen svarar som den gör. Just sättet jag jobbar på just nu är väldigt ovanligt, men något jag tror kommer att växa. Inom tio år kanske det är lika känt som ”Horsemanship”, vem vet. Det jag kan göra är att själv visa mer, prata om det mer medan jag visar och skriva mer hur jag tänker…. Vet ej hur intresset är om att få läsa om det dock.

Men KLART det kliar i fingrar ibland och man bara sååå gärna vill förklara varför man slår sig själv i pannan ibland. Haha… härliga ridsport! Har hur som helst lovat mig själv att INTE fokusera på andra utan bara köra mitt egna race. Blev hur som helst peppad av att filma mer… så hoppas på en klar förbättring här att jag kan visa mer av VÅR träning… :D

image

1 2 3 4 5 6 22 23